Teatern knäckte en nöt – thriller lockar svårflirtad publik

Pjäsen ”02:22 A Ghost Story” spelas till den 28 februari. På bilden syns Jon Henriksen, Sonia Haga och Markus Lytts. Tove Qvickström, som också medverkar i thrillerpjäsen, saknas på bilden. Bild: Frank A. Unger

2025 var inget rekordår på Wasa Teater. Däremot lyckades man locka helt ny publik.

Sett till antalet besökare var 2025 ingen toppnotering för Wasa Teater. Men det har sin förklaring, menar försäljningschef Simon Ventus: avsaknaden av en publikmagnet på repertoaren.

– Ofta kan en pjäs locka över 10 000 besökare. Men det går upp och ner, man kan inte förvänta sig att man konstant toppar föregående år.

Däremot har teatern lyckats med något annat. Den psykologiska thrillern ”02:22 A Ghost Story” har öppnat dörren för en helt ny publikgrupp. Av biljettköparna till föreställningen är 30 procent förstagångsbesökare. Att nå nya kunder var också ett av målen med pjäsen, enligt Ventus.

Teatern för inte statistik över publikens ålder, men känslan är att thrillern ses av yngre människor.

– Vi har anekdotiska bevis. Många har kommenterat att det varit ovanligt låg medelålder i salongen, säger han.

Simon Ventus är försäljningschef på Wasa Teater. Han poängterar att fjolårets repertoar sattes av den tidigare teaterchefen Ann-Luise Bertell. Bild: Mikael Nybacka

Teaterchef Linda Zilliacus understryker att det är svårt att mäta allt i siffror, men att den här typen av data ger kött på benen.

– Vi blir inspirerade och det visar att vi ska våga satsa på sådant som tilltalar yngre människor. Det är en svårflirtad publik på grund av konkurrensen från exempelvis streamingtjänster och mobiler.

Thrillerpjäsen ”02:22 A Ghost Story” har hittills lockat 3 000 besökare, och spelas vidare under våren. Inspirerad av publikens engagemang har teatern lanserat en kampanj: den som sett pjäsen får köpa biljett till halva priset för att se den igen.

– Många har sagt att de vill se om pjäsen för att upptäcka detaljer de missade första gången, säger Zilliacus.

Linda Zilliacus. Bild: Mikael Nybacka

Testar nytt material

Totalt hade Wasa Teater 34 000 kunder under 2025, varav 28 000 besökte salongen och 6 000 deltog i andra evenemang. Under året har man satsat på nyskriven dramatik och nya format.

– Att våga satsa på nytt är viktigt för att teatern ska utvecklas och för att vi ska lära oss vad som går hem hos publiken.

Det är också ett sätt att hålla liv i den finlandssvenska teatern och driva på utvecklingen, menar Zilliacus.

– Om teatrar bara spelar gammalt material, orkar ingen till slut skriva nytt.

"Festerna" var en av höstens pjäser på Wasa Teater, och handlade om familjen Andersson-Pettersson och deras vänner. Bild: Mikael Nybacka

Vasa en teaterstad

Det finns en föreställning om att teatersalongen befolkas av pensionärer i första hand.

– Det stämmer säkert på en del ställen, men inte i Vasa. Hos oss står de för ungefär 20 procent av publikmängden. Den största delen är personer i arbetsför ålder, säger Ventus.

Samtidigt vill de understryka att pensionärerna är en viktig och välkommen publik på teatern.

– Pensionärerna är en fantastisk publik. De är ungdomliga, allmänbildade och i bra form, säger Zilliacus.

– Det finns inte någon typisk pensionär. De är lika och olika varandra, precis som alla andra åldersgrupper, säger Ventus.

Teaterbesök är en självklar del av kulturlivet i Vasa och Vasa är en av landets största teaterstäder. Enligt Zilliacus är Vasa Finlands sjuttonde största stad, men fjärde störst sett till antalet teaterbesökare.

– Österbottningar går på teater, och det gäller också revyer och sommarteatrar runt om i Österbotten, säger Ventus.

I "Dinosauria" fick publiken följa Stigge Stegosaurus när hen tog reda på vad det är att vara kär. På bilden Susanne Marins och Julia Johansson. Bild: Mikael Nybacka

Vårens familjeföreställning

I mars sätter Wasa Teater upp en nyskapande version av ”Hans och Greta” – en föreställning som utlovar både humor för vuxna och spänning för barn i en visuellt tilltalande paketering.

Till hösten väntar komedin ”Tillsammans”, som skildrar 1970-talets färger, ideologier och relationer. Zilliacus och Ventus tror att också den pjäsen går hem hos den yngre publiken, trots att den handlar om deras föräldrageneration. Pjäsen handlar om unga bohemer i ett kollektiv, och Zilliacus beskriver det som tv-serien ”Vänner”, fast på 1970-talet.

– Tiden de levde i påminner mycket om vår tid, med en blandning av oro och framtidstro, säger Zilliacus.