Studerande köar ett dygn för biljetter

En hel drös med studerande hade under söndagen slagit upp tält intill Kuntsi i Inre hamnen. Bild: Isa Muotio

Tält, sovsäckar och könummer på händerna. I Vasa köar studerande i över ett dygn för att få biljetter till Harkkasitsit – en sits som lockar både nya och äldre ekonomistuderande.

Musik och doften från grillad mat fyller luften vid inre hamnen på söndagseftermiddagen. Bredvid Kuntsi museum kan man se uppslagna tält och människor som skrattar och umgås.

Vid ett av tälten sitter Martta Kinnunen, Ilona Mätäsaho och Eeva Karevaara och njuter i solskenet. De förklarar orsaken till uppslutningen.

– Vi köar för en sits. Biljetterna börjar säljas i natt klockan tre, säger Mätäsaho.

– Och vi behöver få biljetter, fyller Karevaara i.

Vad är det som gör denna sittning så speciell?

– Vi är nya studerande så vi vet inte riktigt. Men det här är ekonomernas största sits, och vår första, säger Mätäsaho.

Martta Kinnunen, Ilona Mätäsaho och Eeva Karevaara hade det mysigt i solen vid Inre hamnen. Bild: Isa Muotio

Harkkasitsit är en årlig fest för finska ekonomistuderande i Vasa. Den ordnas av studentorganisationen NESU-Waasa (Nordiska Ekonomie Studerandes Union), som är en underorganisation till Warrantti ry, ämnesföreningen för ekonomistudenter vid Vasa universitet.

Antalet biljetter till evenemanget är begränsat – och de är väldigt populära. Mätäsaho berättar att hon och hennes kompis var på plats redan runt klockan två på morgonen. Kinnunen och Karevaara kom ungefär tre timmar senare.

Allt som allt kommer de att köa i över ett dygn för att få de eftertraktade biljetterna.

– För andra sitser brukar man inte behöva köa. Men för denna behöver man, säger Kinnunen.

– De som kan sitta i 24 timmar i regn och kyla är de bästa människorna. Och de bästa människorna är på de bästa festerna, säger Karevaara.

– Eller i alla fall är det människorna med störst viljestyrka som sitter här, säger Kinnunen.

Mätäsaho pekar på en slarvig trea skriven i svart tusch på hennes hand. Det är hennes könummer.

– Jag och min kompis var tredje och fjärde på plats. De där två var nummer ett och två, säger hon och pekar på Miika Riekki och Valtteri Ojala, som sitter en liten bit bort.

Ilona Mätäsaho, med en slarvigt skriven trea på handen, var en av de första på plats. Martta Kinnunen fick könummer 87 och Eeva Karevaara 81. Bild: Isa Muotio

Riekki berättar hur det kommer sig att han och Ojala var först på plats.

– Vi var på Fontana och hade inget att göra, så vi kom hit, säger han och skrattar till innan han fortsätter.

– Vi tänkte att det skulle vara fler människor på plats, men vi var först.

Ojala säger att de var på plats runt klockan två på morgonen – utan tält eller värmande sovsäckar.

Var det inte kallt?

Både Riekki och Ojala skrattar.

– Jo, verkligen. De andra som är här har tält, vilket vi inte har. Och det blåser galet mycket här i Vasa, säger Riekki.

Miikka Riekki och Valtteri Ojala hoppas på att evenemanget Harkkasitsit är värt besväret. Bild: Isa Muotio

Trots att de var först på plats har de inte heller koll på vad som gör evenemanget så speciellt.

– Vi har hört en del om det, men vet faktiskt inte varför det är så många som köar för biljetterna, säger Riekki.

Nu då ni köat så länge: vad förväntar ni er av evenemanget?

Riekki funderar.

– Att vi kommer att sitta vid ett långt bord, sjunga sånger …

– … och dricka, fyller Ojala i.

Och ha kul kanske?

– Det hoppas vi verkligen, säger Riekki.

I tälten satt studerande och spelade kort, åt gott och umgicks. Bild: Isa Muotio

Det verkar vara en blandning av både nya och äldre studerande som köar för en biljett. Mellan tälten lyser några röda halare. Det är tutorerna Rasmus Piipari, Rasmus Suhonen och Veeti Karppinen som är på plats.

Kanske ni kan förklara varför evenemanget är så populärt?

– Den här kötiden är i sig som ett skilt evenemang. I fjol var det kanske det roligaste evenemanget jag hade möjlighet att delta i, säger Karppinen.

– Det här köandet skiljer sig helt från andra evenemang, men det är ett av de bästa sätten för nya studerande att lära känna varandra, säger Suhonen.

– Man lagar mat, spelar kort och umgås. Det bildas en typ av gemenskapsanda, säger Karppinen.

Att man som ny studerande delar en sådan här erfarenhet tillsammans kan leda till långvariga bekantskaper.

– Jag har personligen många bekanta som jag träffat i samband med det här evenemanget och som jag fortfarande är i kontakt med trots att vissa inte ens bor i Vasa längre, säger Karppinen.

Tutorerna Rasmus Piipari, Veeti Karppinen och Rasmus Suhonen anser att själva biljettköandet är ett roligt evenemang i sig. Kanske till och med ett av de bästa på hela året. Bild: Isa Muotio

Själva sittningen ordnas den 10 och 15 september.

– Alla rymdes inte med på ett datum, så vi fick arrangera två, säger Piipari och skrattar.

Vad sker där?

– Man sjunger, lär känna varandra, äter och dricker. Det är mycket med det där sjungandet, säger Karppinen.

– Och så får man uppträda, säger Piipari.

– Den bästa får pris, tillägger Suhonen.

Karppinen nickar.

– Evenemanget i sin helhet är ett av de bästa man kan vara med på.