Sofie Stara: Varför försvaras våldet mot kvinnor?
Våld sätter djupa spår. Inte bara i de som utsätts, utan i många omkring dem. När en kvinna blir hotad, misshandlad, våldtagen eller dödad påverkar det också hennes anhöriga. Bild: 123rf.com
När våldet mot kvinnor möts av försvar och förminskning, måste det i sin tur mötas av ett tydligt fördömande.
En ung man, då arton år, våldtog och ströp femtonåriga Vendi för ett och ett halvt år sedan. Han är dömd till livstids fängelse. Enligt hovrätten har han följt efter henne, tvingat in henne i en skogsdunge och dödat henne på ett oerhört grymt sätt. Domen gäller mord och grov våldtäkt av barn.
Han fastnade på flera övervakningskameror när han följde efter henne från Valkeakoski centrum. Det finns dna som knyter honom till gärningen. I hans sökhistorik fanns bland annat Andrew Tate, ”watchpeopledie”, oförmåga till empati, hat mot kvinnor, barnpornografi, våldtäkt, brutal pornografi och att strypa med bälte. Två månader före gärningen skrev han i ett forum att han ville våldta och strypa en kvinna. Inga åtgärder vidtogs.
Han erkänner våldtäkten och vållandet till flickans död, men förnekar mord och har ansökt om tillstånd att överklaga domen i Högsta domstolen.
I dag finns en liten minnesplats där Vendi miste livet. Som om förlusten inte vore tung nog för flickans familj att bära, har någon förra veckan skrivit uppmuntrande och tacksamma ord till gärningsmannen där. Han gjorde världen en tjänst, stod det bland annat. Inramat av ett ljusblått hjärta. Spår av det syntes ännu efter att ortsbor skrubbat bort skymfen.
Det är självklart obegripligt hur någon kan göra något sådant. En ung flicka är död, den som dödade henne har erkänt. Vendis familj har gått igenom en smärta få kan föreställa sig. "Det känns som att falla ner i en skräckfilm, som man inte kan ta sig ur. Det tar inte slut", beskriver en nära anhörig till flickan.
De jämnåriga vännerna som hittade Vendi led länge av posttraumatiskt stressyndrom. Hade ständigt samma mardrömmar. Kunde inte stiga upp ur sängen, fick panikattacker. Vågade inte gå i duschen, vara ensamma hemma eller gå ensamma i mörkret.
Hur någon kan tacka förövaren för vad han gjort finns det inget svar på. I varje fall inte så länge den eller de skyldiga inte ställs till svars. Hur skulle den eller de i så fall förklara gärningen? Det får vi kanske aldrig veta.
Det vi vet är att våld sätter djupa spår. Inte bara i de som utsätts, utan i många omkring dem. När en kvinna blir hotad, misshandlad, våldtagen eller dödad påverkar det också hennes anhöriga. Finland är ett land där våld mot kvinnor är vanligt – var tredje kvinna har någon gång under sitt liv utsatts för fysiskt våld eller hot om våld i sitt parförhållande (2021), var sjätte man.
En av dem är Sofia Virta, ordförande för De Gröna. Hennes ex-partner har nyligen dömts för grov ärekränkning och för att två gånger ha brutit mot besöksförbud. År 2022 dömdes han för misshandel. Enligt domen hade han bland annat strypt Virta, hotat henne med ett armborst och brutalt släpat henne från sängen till golvet. De har ett gemensamt barn.
När nyheten om den senaste domen blev offentlig, fylldes sociala medier av kommentarer som försvarade gärningsmannen och menade att Sofia Virta fått vad hon förtjänade.
Liksom Vendi.
Våldet. Rädslan.
Helsingin Sanomat ringde upp tre personer som kommenterat nyheten om domen mot Virtas ex-partner för att be dem förklara vad de menade. Precis som Ilta-Sanomat gjorde när Finlands Lucia möttes av rasistiska kommentarer.
Och precis som den gången svarade personerna lite olika på frågorna. En tror att reportern helt enkelt inte förstår hans kommentar. Två av tre backar inte, utan antyder att gärningarna beror på Sofia Virta själv. Att det inte är konstigt att hennes ex-partner blivit arg, att det är synd om en person som måste vara i en relation med henne.
Men de har inte läst själva nyheten, och tycker inte att man ska misshandla någon. Varför de ändå skrev att våldet är förståeligt förblir oklart.
En säger att han inte tycker hans kommentarer är osakliga, den andra att kommentarer i sociala medier är sådant man talar om på bastukvällar. Inget att ta på allvar.
Den tredje medger att hans kommentar, om att det som hänt kanske inte är så ensidigt när det gäller Sofia Virta, möjligen var lite dum och inte passade till nyheten. Han godkänner inget våld och säger att han ibland ångrar sin frispråkighet. Efter samtalet tar han kontakt och säger att han tagit bort sin kommentar. Samtalet var en bra lärdom, säger han.
Den enkla frågan ”Vad menar du egentligen?” eller ”Varför sa du så?” borde ställas oftare – även under bastukvällar, om jargongen handlar om att kvinnor får skylla sig själva. Vi vet att det är i direkta samtal med en annan person som vi bäst når fram till varandra.
I hetsiga kommentarer på en skärm behöver man inte höra någon annans röst. Se någon i ögonen, lyssna till någons fråga eller möta deras smärta. Det avhumaniserar oss alla. Våldet, skräcken och empatin blir något vi aldrig känner av.
Statistiken visar att våld mot kvinnor är ett utbrett problem i Finland. Mörkertalet är också stort. Tänk om Sofia Virta inte vågat anmäla sin ex-partner. Skulle hon leva i dag?
Bakom varje siffra finns en människa, en familj, ett samhälle som påverkas. För att förändring ska vara möjlig krävs både mer expertkunskap om könsrelaterat våld och ett förändrat samtalsklimat – där ingen accepterar våld, hot eller förminskande kommentarer, varken på nätet eller i vardagen.
Länkar och bakgrund
- Helsingin Sanomat: Misshandeln mot Sofia Virta ifrågasätts på nätet, vi ringde dem som kommenterat
- Ilta-Sanomat: Upprörande syn på minnesplatsen för mördade flickan i Valkeakoski
- HS: Alla flickor borde kunna gå hem ifred
- IS: Anhöriga talar om det fasansfulla ögonblicket som förändrade allt
- IS: Jag är inte rasist, men
- Kampen mot våldet i hemmen – vad kan Finland göra för att få bukt på det? (2024)