Sofie Stara: Stinky och Anne Frank är inte farliga
Anne Frank på en bild tagen 1942. Hon var också en vanlig tonårig tjej som drömde om att göra succé i Hollywood och funderade mycket på kärlek och sin kropp. Bild: Arkivbild
När alla är ängsliga och okunniga är det enkelt för tyranner att övertyga om sin egen förträfflighet.
Någon tyckte att Stinky liknade en rasistisk symbol. Denna någon är en mecenat till Brooklyn Public Library, som för första gången stort lyfter fram Tove Jansson i USA. Hennes muminberättelser visas med föremål, historier och figurer, och Tove Jansson lyfts fram som pacifist, humanist och queer kvinna.
"Tove Jansson and the Moomins: The Door Is Always Open" heter utställningen. Men dörren stängdes nu för Stinky. Den dörr som i muminvärlden alltid står öppen för alla, också för Stinky. Trots att han luktar illa, är fräck och vresig, stjäl och äter saker i muminhuset är han ändå accepterad som sig själv.
Han blir inte utjagad ur Mumindalen, nog satt i fängelse med jämna mellanrum. Muminmamman tycker om honom, och när en tjuv stjäl hennes väska stjäl Stinky den tillbaka. De pratar artigt med honom, och han svarar oförskämt.
Vilken slags rasistisk symbol en lurvig, svart figur med smala korta ben, tre tår och antenner i stället för öron ska föreställa är svårt att veta. Färgen svart är också kol, ilska, sorg, damm, smuts — den kan inte förknippas bara med hudfärg.
Ett mycket sorgligt och onödigt exempel på överdriven strävan efter att ingen någonsin ska utsättas för något komplicerat och konstigt. Stick i stäv med Tove Janssons gestaltning av en värld där det finns gott och ont, idyll och hot, men nyfikenheten och hoppet aldrig dör. Den som ser Stinky som en nidbild av något kan inte sin Mumin. Tar vi jämt skydd för det annorlunda och problematiska blir vi bara svaga och sårbara.
Och hur paradoxalt är det inte att i samma land där presidenten hjärtligt och glatt skakar hand med Vladimir Putin på röda mattan får Stinky inte synas. I stället för att kastas i fängelse får den som stjäl, förstör och dödar på riktigt ett varmt välkomnande.
Nyhetsflödet senaste veckan har också fyllts av att Anne Franks dagbok plockats bort från skolbibliotek i Florida. Boken har tidigare orsakat kontroverser och lagts undan bland annat i Texas, inte bara i denna snabba tid där antalet boktitlar som tas bort från amerikanska skolor blivit exceptionellt stort.
Ibland har Anne Franks dagbok plockats bort för att högerextrema organisationer klagat, ibland för att den ansetts vara opassande kroppsfixerad och sexuell. I Texas fick en lärare sparken 2023 för att hen haft en klass att läsa en grafisk novellversion av Anne Franks dagbok, samma bok som nu tagits bort från en skola i Florida. Då var orsaken tydligen att den tog upp kroppslighet, nu är argumentet att den förminskar Förintelsen.
Den riktiga versionen av Anne Franks dagbok är tydligen fortfarande tillgänglig i Floridaskolan, intygar rektor. Det kommer inte fram i det indignerade flödet om att Anne Franks dagbok hör till de förbjudna böckerna, och det blir också missvisande.
Men apropå kroppsligheten. Den unga Anne Frank skrev dagboken mellan att hon var 13 och 15 år. Hon ville anförtro den allt, och skrev om sin familj, pojken hon var förälskad i, och det som gjort boken så berömd: tiden när hon gömde sig undan nazisterna. Boken slutar abrupt några dagar innan familjerna hittades och fördes till koncentrationslägret Bergen-Belsen. Där dog Anne Frank i tyfus, bara några veckor innan lägret befriades.
Självklart var den tonåriga Anne Frank intresserad av sin kropp och hur hennes snippa var skapt. Att hon skriver om det är inte opassande läsning för någon tonåring i dag som går med exakt samma tankar. Det skapar tvärtom en närhet till och förmåga att identifiera sig med en ung kvinna som sedan länge är borta, och dog på ett hopplöst sätt i Förintelsen.
Däremot är det förstås inte säkert att Anne Frank någonsin tänkte att världen skulle få läsa om hennes mest privata.
Den uteslutna Stinky i New York och kontroverser kring Anne Franks dagbok har inget med varandra att göra, men hur de behandlas är exempel på ängslighet, okunskap och för snabba reaktioner. Samma slags ängslighet och okunskap som farliga makthavare gärna vill åstadkomma för att kunna kontrollera folks tankar, och kunna övertyga folk att de har rätt. För snabba reaktioner bidrar till onödig misstro och polarisering.
Att anse att det är opassande att unga flickor läser Anne Franks funderingar om kroppen är dessutom ett led i att få unga flickor att dölja sig och kuva sig. Inte göra något väsen av sig och sina förbjudna, farliga kroppsdelar. Helst inte veta något om dem, bara föda barn ur dem. Det stinker.
Länkar och bakgrund:
HBL: Stinky tas bort från utställning i New York
AP News: Illustrerad version av Anne Franks dagbok plockas bort
BBC: Anne Fransk dagbok blir grafisk novell (2017)
CBC: Illustratör försvarar den grafiska novellen
Inget som försvarar att tonåringar inte får läsa Anne Franks dagbok
PEN: Florida ska ta bort "pornografiska" böcker från skoldistrikt