Sofie Stara: Saker från Shein är en stinkande katastrof från början till slut
Av alla ställen hamnar många returnerade Shein-plagg till slut här, i Atacama-öknen i Chile. Där bränns snabbmode, plastleksaker, skor och väskor som ingen vill ha i giftigt stinkande högar. Bild: Wikimedia Commons
Handlar du eller dina barn kläder från den kinesiska lågprisjätten Shein? Sluta genast. Det är fullständigt oförsvarbart.
När slutade vi bry oss om överkonsumtion, utvinningen av naturresurser, miljöpåverkan, miljöbrott och klimatförändringar? Vad är det som hänt?
Kanske fungerar billiga kläder som skygglappar mot alla problem, som snuttefiltar i en snurrig värld. Kanske dopaminkicken som klickshoppingen ger, en kort stund, blivit ett beroende. Kanske det egna jaget är närmare och viktigare än allt och alla som är någon annanstans.
Paket som är värda mindre än 150 euro kan fraktas tullfritt till EU, och det utnyttjar Shein och Temu. Förra året importerades 2,3 miljarder sådana paket till EU. Shein flyger in paketen och står för större koldioxidutsläpp än något annat modeföretag, 16,7 miljoner ton förra året. År 2023 var hela Finlands nivå på utsläpp av växthusgaser 40,5 miljoner ton.
Ultrasnabbt mode görs av fossilbaserade material som kan innehålla skadliga kemikalier och tillverkas under oetiska omständigheter med långa arbetsdagar. Många plagg håller knappt ihop. Och vad händer med dem när mottagaren inte vill ha dem?
I värsta fall bränns billiga plagg som ingen vill ha i en öken i Sydamerika. Eller cirkulerar i maffiaverksamhet i symbios med droghandel.
Det här visar Aftonbladets granskning av vart kläder som köpts från Shein och returneras tar vägen. Bolagets löften är att kontrollen är sträng och inga kläder skickas tillbaka till Kina. De skeppas inte runt jorden och är inte något miljöproblem. Rena lögner, visar det sig.
Enligt uppgifter returneras mellan 40 och 70 procent av kläderna som köps online. Även Sheins. Aftonbladet köper fem billiga varor och placerar airtags i dem, och lämnar in dem till ett ombud i Stockholm för returnering. Pengarna återbetalas snabbt av Shein, och vid det laget behöver köparen vanligtvis inte befatta sig med de returnerade plaggen igen.
De blir någon annans problem. Eller levebröd, beroende på hur man ser på saken. Men det är inte så här cirkulär ekonomi ska se ut. Förra året visade samma reporter, Staffan Lindberg, hur snabbmode från bland annat H&M skapat en oerhörd miljökatastrof i Ghana.
Nu följer Aftonbladet Sheins plagg.
Först hamnar de i ett anonymt lager i Malmö, drivet av fraktföretaget Yun Express Nordic Ab. 6 000 kvadratmeter stort, omsatte förra året 170 miljoner kronor. Vd:n är en 37-årig kvinna, hennes man sitter i styrelsen. Båda är kinesiska medborgare. Någon chef finns inte på plats, hon är på lång semester och arbetsresa i Kina, får reportern veta. Det kinesiska moderbolaget Zong Teng hanterar ett par miljoner paket om dagen.
Sedan åker plaggen med airtags vidare mot södra Polen. Det som på Google Maps ser ut som en åker visar sig vara en gigantisk lagerbyggnad, så ny att den inte finns på kartan. Det här är "Shein-staden" i Europa, en av Sheins största omlastningscentraler i världen. 180 000 kvadratmeter, 175 lastkajer. Logistiken här i hjärtat av Europa är utmärkt, med motorvägar, hamnar och flygplatser nära. Gott om plats och billig arbetskraft.
Hit flygs kläderna från Kina, skickas vidare som paket till miljontals kunder i Europa, och här hanteras returer. Amazon och andra näthandelsjättar har också lager här, men inga så stora som Shein. Polska staten erbjuder stora stöd för etableringar.
Invånarna i den lilla byn som sedan ett år är omgiven av gigantiska lagerbyggnader i stället för öppna fält lever med buller från lastbilar och strålkastare dygnet runt. "Allt gick så fort", säger en man, som bor precis vid Sheins lager med sin fru och två barn.
Det är en lång historia som Aftonbladet berättar, med beskrivningar av plaggens färd vidare till Turin i Italien, Elizabeth utanför New York, USA och sedan till en gudsförgäten öken i Chile. Där luften stinker av bränd plast och kemikalieblandningar. Världens mest extrema dumpningsplats, Atacama-öknen. Där möter många billiga kläder och saker sitt öde och sprider mikroplaster vida omkring, liksom frigjorda gifter.
Den ekonomiska frizon som skapades i Chile på 1970-talet har lett till att landet är en av Sydamerikas största inkörsportar för snabbmode. Varje år skickas runt 60 000 ton osålda kläder tullfritt från Europa, USA och Asien. Två tredjedelar kastas. Bränns i öknen. Olagligt, men ändå. Fattiga bolivianska människor får lite pengar för att köra ut kläder med bensindunkar i bilen, och tutta på.
I staden Iquique finns lagerhus efter lagerhus fulla av ihoppressade klädbalar, sådant som inte duger åt västerländska modekonsumenter. Kläderna packas om och skickas vidare, eller för att brännas i öknen.
Tre av de fem plaggen som Aftonbladet köpte och returnerade blir varken vidaresålda eller uppbrända. De hamnar i Bolivia, dit det är strikt förbjudet att föra in begagnade kläder. Det hjälper inte. Svarta marknaden blomstrar. Klädsmugglingen är omfattande. Hit har tre plagg hamnat, på andra sidan jordklotet, 161 dagar efter att de bekvämt lämnades in för retur i Stockholm.
En tolk berättar att det är maffian som smugglar både kläder och droger. Aftonbladets team inser att de snabbt måste lämna det skumma, tysta området där de tre plaggen verkar finnas. Det är för farligt. Förmodligen kommer plaggen till slut att finnas på en marknad av begagnade kläder, där någon lokal försäljare försöker tjäna en slant.
Tre av de spårade plaggen fortsätter sin resa till olika marknader i Sydamerika. Ingen verkar vilja ha dem. Någonsin.
För hur skulle mänskligheten behöva de 100 miljarder nya plagg som tillverkas varje år? Där hälften hamnar på soptippen inom ett år?
I den här världen förbereder sig Shein för en notering på Londonbörsen under detta år. Om man inte blir illamående av att gå in på den febrila shoppingsajten med den här vetskapen som Aftonbladet tagit fram, är det svårt att förstå hur någon förändring ska vara möjlig.
Det kan inte bara vara några svenska politiker som reagerar på detta. Alla måste inse vad de bidrar till. Det finns inga ursäkter.
Länkar och bakgrund: