Sofie Stara: Lärobok suddar ut den svenska allmogen ur Finlands historia
Fyra österbottniska kvinnor som enligt en lärobok i historia inte har existerat. Uppställda för fotografering i början av 1900-talet. Bild: SLS arkiv, ÖTA 135, fotograf: Erik Hägglund
Svenskspråkiga bönder och fiskare saknas i lärobok för sjätteklassare – och gamla fördomar om språk och klass lever kvar.
"På 1500-talet levde finländarna fortfarande ett jordnära liv i sina byagemenskaper. De kallades för allmogen och talade ett annat språk än högt uppsatta personer som hörde till något av de högre stånden.
Det finska språket var i allmänhet allmogens språk, ståndspersoner talade vanligen svenska och gudstjänster hölls på svenska eller latin."
Det här står i Forum 6 historia, arbetsboken, som läses av finländska elever i årskurs sex. Vid första anblick kan man tro att boken är ett resultat av Sannfinländarnas "finskhetsprogram". Men faktum är att den gavs ut redan 2013. Nu används tredje upplagan.
Visserligen stämmer det att allmogen i allmänhet talade finska och de högre stånden svenska. Men varför sägs inget om den allmoge som faktiskt var svenskspråkig både på 1500-talet och senare?
Inte heller när det berättas om Finlands olika kulturområden – byar och lantbruk i väst, samerna i norra Finland och svedjebruken i öst – nämns med ett ord att många talade svenska i det västra kulturområdet.
Så här går det till när fördomar om svensktalande bättre folk förs vidare till dagens tolvåringar i Finland. Att påstå att finska språket "i allmänhet" var allmogens språk hjälper inte. Läroboken verkar inte erkänna att det också fanns en svensk allmoge, som småbönder och fiskare. Talade man svenska var man rik och bodde i herrgårdar med festmiddagar, utländska lyxprodukter och tjänstefolk.
Läsaren får vara gäst hos en godsägare, i kapitlet "Livet på landsbygden". Man får veta att "jämfört med bönderna som bodde i närheten, vars magar ofta kurrade av hunger, åt herrgårdsfolket goda måltider alla dagar."
Det här står i den tredje upplagan i läroboken som är utgiven av Otava. För översättning och sakgranskning har fondernas samarbetsgrupp beviljat understöd. Den består av Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner, Föreningen Konstsamfundets vänner och Lisi Wahls stiftelse för studiestöd.
Man undrar verkligen hur den sakgranskningen har gått till. Hur kan en arbetsbok i historia helt bortse från den svenskspråkiga allmogen? Som svenskspråkig österbottning med djupa rötter i myllan känner man sig bestulen på sitt förflutna.
Naturligtvis fanns stora klasskillnader i Finland, men det var inte enbart på grund av språket. Hur en historiebok för sjätteklassare i dag kan proponera antagandet att alla som var fattiga talade finska och alla som talade svenska var rika är obegripligt. Än mer obegripligt är att den uppges ha blivit granskad med stöd av svenska fonder.
Det är alltså inte det minsta konstigt att kommentarsfälten ser ut som de gör och fördomarna mot svenskspråkiga finländare lever kvar. Den här historieskrivningen läser fortfarande finskspråkiga sjätteklassare.
Vi som talar svenska har tydligen släkten full av höga herrar som åt flott och lyxigt och förtryckte den finska allmogen som stod där med sina kurrande magar och såg på. Som svenskspråkig österbottning i en småskalig jordbrukarsläkt frågar man sig: Var är den gamla släktherrgården, alla utländska lyxprodukter man borde ha ärvt?
En historiebok för tolvåringar går inte på djupet i historien utan den ger de stora dragen på ett lättfattligt sätt. Det innebär verkligen inte att den ska lära ut felaktiga antaganden som kanske aldrig rättas till.
Något avvikande är det tyvärr inte heller. För 31 år sedan föll obligatoriska studier i Finlands historia före 1809 bort från läroplanen för gymnasiet. Det har länge påtalats att undervisningen om den svenska perioden i Finland har varit lågt prioriterad och gett en väldigt snäv bild, trots att den ligger till grund för vår nuvarande lagstiftning.
"Framtiden får bedöma huruvida våra läroplansmakare valde rätt då de redan 1994 valde att begränsa de obligatoriska kurserna i Finlands historia till att endast omfatta tiden efter 1809", skrev Lars Varstala, dåvarande rektor för gymnasiet i Petalax, i tidskriften Ikaros 2008.
Hur tycker vi det gick?