19.11.2025

Sofie Stara: Hur kan man bli så arg på ärter?

Skrivet av:Sofie Stara

Ärter är goda, nyttiga och tydligen väldigt illa för humöret. Bild: Jonas Brunnström

När nötfärs blandas ut med ärtprotein blir det tydligen för mycket för en del att svälja. Måste vara jobbigt att bli så ilsken av marknadslogik.

Ilska, äckel, förvåning och oro. Reaktionerna i sociala medier var mycket blandade när Snellman lanserade sin nya produkt: nöt- och ärtfärs.

Det är helt frivilligt att köpa produkten och den ersätter inte nöt- eller blandfärs. Precis som man inte är tvungen att konsumera korvskivor med champinjoner för att sådana finns, om man inte vill. Ändå väckte nyheten om ärterna i färsen en enorm indignation hos en del – precis som varje nyhet om kostrekommendationer, hälsorisker med att äta stora mängder rött kött och så vidare. Kopplas kött dessutom till klimatet får man vara orolig för någons blodtryck.

Att känna ilska är naturligt och uppstår ofta som svar på ett upplevt hot mot en själv eller någon som är viktig för en. När psykologer beskriver ilska betonas att ilska kan uppstå vid upplevd orättvisa, när våra gränser kränks eller när vi hindras från att nå viktiga mål. "Ilskan har ett funktionellt signalvärde. Den kan vägleda oss till självförsvar eller att hantera en situation där vi upplever att vi eller andra blivit behandlade på ett felaktigt sätt."

Av någon anledning har köttkonsumtionen blivit en viktig identitetsfråga. Så viktig att en SD-riksdagsledamot, Tobias Andersson, skapade rubriker i Sverige denna höst. Han menade att kostråd om minskat köttätande feminiserar män, gör dem mindre självständiga och mer benägna att rösta vänster. Folk på internet fick mycket roligt åt hans skräck för att bli mindre manlig och mer vänster om han äter vegetariskt någon gång.

Blir man arg över en produkt med både kött och grönsaker kanske det handlar om att ens gränser känns kränkta – precis som vid kostråd. Eller upplever man ett hot, att ens egna val ifrågasätts bara för att det finns alternativ? Det närmar sig konspiratoriskt tänkande.

Lanseringen av nöt- och ärtfärsen är väl helt enkelt en marknadslogisk följd av till exempel den studie som Helsingfors universitet presenterade denna höst. Man undersökte två testgrupper av män i arbetsför ålder. Den ena gruppen åt 760 gram rött och processat kött per vecka i sex veckors tid, vilket motsvarar den genomsnittliga konsumtionen hos män. Detta täckte 25 procent av det totala proteinintaget.

Den andra gruppen åt rikligt med livsmedel baserade på ärter och bondbönor under samma tid, vilket utgjorde 20 procent av deras totala proteinintag. Utöver det åt de 200 gram rött och processat kött per vecka, vilket täckte 5 procent av det totala proteinintaget.

I övrigt fortsatte deltagarna äta som vanligt, men utan att konsumera mer rött eller processat kött eller baljväxter än vad som ingick i studien. Som rött kött betraktades nöt- och griskött, och som processat kött korv och charkuterier av dessa köttslag.

Männen som åt både kött och mycket baljväxter gick i snitt ner ett kilo under den korta testperioden, medan de som åt endast kött gick ner 300 gram. Mer baljväxter och mindre rött kött minskade risken för hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.

Kolesterolhalten i blodet förbättrades hos dem som åt mer baljväxter, och järnintaget från maten var högre. Mängden B12-vitamin som togs upp av kroppen var mindre än hos dem som åt mer kött, men fortfarande på en säker nivå. Att minska intaget av rött och processat kött visade sig också vara säkert för skeletthälsan och för intaget av aminosyror.

Det står fortfarande varje vuxen människa fritt att äta så mycket kött och charkuterier man önskar. Vill man ignorera och försöka överrösta alla råd om minskad konsumtion, är det ingen som hindrar det heller. Alla mår inte bra av att äta på samma sätt. Den gamla regeln om måtta med allt står sig ändå ganska bra. Och att nöt- och ärtfärsen genast tog slut i hyllorna visar att fler är nyfikna än negativa.

Länkar och bakgrund

Läs fler nyheter