Sofie Stara: Glöm inte hur brutalt kriget är — det får inte löna sig för Putin och Trump
Ännu ett offer för Rysslands brutala krig mot Ukraina, efter massiva attacker mot huvudstaden natten till torsdag. Bild: Genya Savilov/Lehtikuva
Det är ofattbart att USA har en tillåtande politik mot Ryssland, inte fördömer Rysslands attacker mot civila och vill befria Putin från ansvar.
Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Hur många kroppsdelar har förlorats? Hur många ukrainska barn har dött eller försvunnit in i Ryssland? Hur många har torterats till döds, brunnit upp, skjutits ihjäl eller kvävts?
Man kan bli förtvivlad också av en bild på en hund med stora blödande sår kring ögonen och på kroppen, efter en rysk attack på ett bostadshus i Zaporizjzja. Två kvinnliga unga poliser hjälper hunden. I bakgrunden ligger en död kvinna, övertäckt av en räddningsfilt.
Allt för att några av världens ledande män ska kunna skaka hand, sluta avtal och se nöjda ut. Krig är fult och vidrigt, och lika fult och vidrigt är det när det ska städas upp efteråt.
Det finns ingen triumf, ingen seger. Ingenting att glädjas över.
Rysslands krig mot Ukraina och Europa kan inte hålla på hur länge som helst. Det måste få ett slut, och en stabilitet uppnås. Den enda lösningen kan inte vara upprustning i all tid — det måste finnas ett avtal om fred.
Hur det ska se ut och när det blir av är ännu höljt i dunkel. Mörka konturer — för Ukrainas del — anas. För att inte tala om vilka mörka konturer det ger den nya världsordning som stöpts fram, där den starkes rätt och våldsamma metoder vinner.
Onsdagens utlovade möte mellan ministrar i London blev till intet, uppskjutet i framtiden. Påskhelgens utlovade vapenvila mellan Ryssland och Ukraina blev även den till intet. Orsaken är, säger fredsforskaren Marko Lehti i Ilta-Sanomat, tre avgörande element som saknas. Enligt erfarenhet och forskning brukar de vara en nyckel till framgång.
För det första måste vapenvilan övervakas av en utomstående aktör, som måste kunna följa med vad som händer på båda sidor av gränsen. Annars är det enkelt att bryta vapenvilan och skylla på den andra.
För det andra bör ett avtal staka ut någon slags väg framåt. Annars kan det bli ett evighetslångt eldupphör, som mellan Syd- och Nordkorea.
Och för det tredje måste det finnas säkerhetsgarantier. Men USA är ovilligt och Europa än så länge oförmöget att ge sådana till Ukraina. Tvärtom vill USA gå Ryssland till mötes och aldrig släppa in Ukraina i Nato. President Volodymyr Zelenskyj har öppnat för att han är villig att diskutera med Ryssland om ett avtal om vapenvila uppnås, men inte mer. Det måste sättas större press på Ryssland.
Samtidigt som USA vill lätta sanktionerna mot Ryssland, och avvecklat alla initiativ som ställer Putin och andra ryska ledare till svars för brott mot internationell rätt och krigsförbrytelser i Ukraina. De ryska oligarkerna ska heller inte behöva ge upp sina tillgångar.
Medan Ryssland brutalt attackerade Kiev och andra ukrainska städer än en gång under natten till torsdag, med minst tolv döda och tiotals skadade som följd. Även barn.
Donald Trumps tillåtande politik mot Ryssland, att USA inte fördömer Rysslands attacker mot civila och rent ut sagt sprider rysk propaganda, är obegriplig.
Vladimir Putin kan se nöjd ut. Bild: Ramil Sitdikov/Lehtikuva
En av de mest skrämmande sakerna med trumpismen är ointresset för att fördjupa sig i någonting, och den totala historielösheten. Det som räknas är nuet, yta och en omedelbar framtid – en löftesrik vision av välstånd och seger, svår att urskilja. Har Trump någonsin ens hävdat att ingen vet mer om historia än han? Så illa är det.
I kraft av den ytliga arrogansen som kör över allt kan Donald Trump hävda saker som "Om Zelenskyj vill ha Krim, varför kämpade Ukraina inte för det för elva år sedan, när det gavs till Ryssland utan att ett skott avlossades? Zelenskyjs uttalanden leder inte till något annat än att dödandet fortsätter, och det vill ingen!".
Det är vad han skriver på sociala medier, medan Ryssland ockuperar närmare 20 procent av Ukraina, och Trump och Vance ställer ett ultimatum: Acceptera att det är så och ge upp områdena, annars lämnar vi er åt ert öde.
Ja, varför kastade Ukraina inte bara ut Ryssland ur Krim? Det hade ju varit den självklara, enkla lösningen. Varför klarade Ukraina inte av det?
Anna-Lena Laurén skrev redan för tio år sedan i boken "Ukraina — gränslandet": "Putin väntar nu ut Kiev. Han har tid. Han kan vänta hur länge som helst. Västvärlden är inte beredd att stödja Ukraina militärt. Det finns ingen som i praktiken väger upp Rysslands inflytande i regionen."
Vi såg hur länge han väntade, och han är fortfarande beredd att vänta. Som en spindel som spunnit sitt nät, och sitter och väntar på att byten ska fastna i det.
Ryssland invaderade Krimhalvön, och annekterade den. Ryssland invaderade Ukraina, och USA vill att Ryssland ska kunna annektera även de territorium som landet ockuperar i de östra och södra delarna av Ukraina. Säg ja, eller så lämnar USA processen, var onsdagens besked från vice president JD Vance.
President Donald Trump har å sin sida sagt att när ett avtal är på plats kan både Ryssland och Ukraina göra stora affärer med USA "som blomstrar" och tjäna en förmögenhet. Han kallar sig världens bästa förhandlare. Men det förhandlas ju inte. Inte om vapenvila, inte om fred. Bara om kapitulation, att dela upp Ukrainas tillgångar och låta udda vara jämnt.
Pengar, pengar, pengar.
Och hundratusentals som dött, miljontals som flytt.
Hur ska allt kunna förlåtas?
En äldre kvinna vid minnesplatsen för stupade i kriget mot Ryssland vid självständighetsplatsen – Majdan – i centrala Kiev. Bild: Sergei Supinsky/Lehtikuva
Den amerikanska författaren Carl Sandburg – son till svenska immigranter som flydde fattigdomen, sådana som nu skulle avvisas – skrev dikten "Gräs" efter det sista slaget under första världskriget. Dikten är en mycket gripande bild av hur gräset vill göra sitt arbete och växa över kroppar och slagfält, så ingen ska minnas vad som hänt. En bild av mänsklig glömska och längtan efter att lägga det som varit bakom oss.
Men det är läsarens plikt att försäkra sig om att det aldrig glöms, för att inte göra samma misstag igen.
Stapla liken högt vid Austerlitz och Waterloo.
Skyffla ner dem och låt mig arbeta —
Jag är gräset, jag täcker allt.
Och stapla dem högt vid Gettysburg
och stapla dem högt vid Ypern och Verdun.
Skyffla ner dem och låt mig arbeta.
Två år, och tio år, och passageraren frågar konduktören:
Vad är detta för plats?
Var är vi nu?
Jag är gräset.
Låt mig arbeta.
Vi får inte glömma och bortse från vad Vladimir Putin gjort och gör mot Ukraina och dess folk, mot de soldater han skickat i döden och mot den världsordning demokratiska länder upprätthållit sedan andra världskriget. Det fanns en tid när amerikanska ledare aldrig hade kunnat glömma det. Den tiden är tydligen förbi, slaktad på mammons altare. Våren och gräset gror, världen är iskall.
Länkar och bakgrund:
Trumps "sista bud": Ryssland får nästan allt
Ilta-Sanomat: Det blev ingen vapenvila – expert lyfter fram tre orsaker
Expert om Trumps Ukrainaplan: Jackpot för Putin
Michael Winiarski: Trump vill ge bort Krim till Putin – därför stoppades fredsmötet
Storskalig attack mot Kiev – flera döda
Ukraina – gränslandet. Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius (2015)