Sofie Stara: Den ryska soldatslakten kan inte pågå hur länge som helst
Ukrainska soldater försvarar sitt land, ryska soldater strider allt mer motvilligt för sin anfallande president. Hur länge till? Bild: Roman Pilipey/Lehtikuva
Ryssland lider stora förluster och allt färre vill ta värvning i Putins galna anfallskrig. Historien visar att det inte håller i längden.
Kan man tvinga någon att gå ut i krig?
Värnpliktiga medborgare är grunden för Finlands väpnade försvar mot angripare. Reservister som fullgjort beväringstjänst kan beordras tjänstgöra i en krigssituation. Försvarsviljan och -beredskapen är hela poängen med värnplikten och att avlägga krigsmannaeden i Finland.
"Jag ska alltid, såväl i fred som i krig, försvara mitt fosterland, dess lagliga statsskick och landets lagliga överhöghet. /... / Jag viker inte i något läge från min trupp eller från min post, utan så länge jag har krafter ska jag fullgöra mitt uppdrag.
Jag lovar att uppföra mig redbart och rakryggat, att lyda mina överordnade, följa lagar och förordningar samt bevara tjänstehemligheter som anförtrotts mig. / ... / Jag ska aldrig bryta mot min tjänsteplikt, varken på grund av släktskap /.../ eller fruktan."
Eden har visserligen ingen juridisk betydelse, men är en etablerad och högtidlig del av militärtjänstgöringen. Också kvinnor som inte gjort militärtjänst är skyldiga att försvara landet, om det blir krig. Exakt hur är däremot inte klart för kvinnors del.
Någon högtidlig ed hinner de nya rekryterna i Ryssland knappast avlägga. Det är inte möjligt i den takt som, enligt Rysslandskorrespondenten Anders Mård, krävs för att fylla på med fler soldater till armén.
Ryssland lider stora förluster, med omkring 30 000 stupade eller sårade soldater varje månad enligt västerländska källor. Samtidigt vill allt färre ta värvning. Myndigheterna har gjort det lagligt att skicka en beväring, så ung som 18 år, till fronten redan första dagen av sin tjänstgöring. Den 1 oktober började nästa inkallelse.
Grigorij Sverdlin leder frivilligorganisationen Idite lesom som hjälper ryska män att "försvinna" och undgå militärtjänst och anfallskriget i Ukraina, eller desertera. Sverdlin uppger att inkallelserna blir allt mer brutala och tvingande. Beväringarna är den mest utsatta gruppen som får allt svårare att undkomma anfallskriget. De tvingas skriva på kontrakt som gör att de kan skickas till fronten.
Och alla som misstänks ha begått ett brott erbjuds att skriva kontrakt med armén. Detsamma gäller personer som är skuldsatta. Utländska medborgare i Ryssland kan hotas med att få sitt pass indraget om de inte skriver kontrakt med armén.
Upp till 7 000 dödade eller sårade män i veckan är många, även för Ryssland. "Det är ett enormt pris att betala. Man måste fråga sig hur länge det ryska samhället kan acceptera detta", sa president Alexander Stubb under sitt besök i Kiev i mitten av september.
Han konstaterade samtidigt att den ryska ekonomin inte mår bra och att chanserna till fred ökar ju mer ekonomisk press västländerna sätter på Ryssland.
Det är sannolikt så att ekonomiska sanktioner som påverkar urbana ryska medborgare känns mer, än att unga soldater från avlägsna områden skickas ut i ett krig man inte orkar bry sig om.
I den klassiska romanen om första världskriget, "Från västfronten intet nytt" av Erich Maria Remarque, skildras de hopplösa striderna och fasorna vid västfronten med en ung, tysk soldats ögon. Den kom ut 1929 och byggde på Remarques egna erfarenheter av hur rått och maskinerat dödandet och döendet var, i motsats till vad rekryterna fick höra. Det fanns inga hjältar, bara män som sändes ut för att döda varandra. Alla av huvudpersonens vänner stupade. Liksom han själv.
Filmatiseringen år 2022 följer inte romanen helt, men är på många sätt ett mästerverk som kryper under huden. De unga soldaterna går från entusiasm och erövrarglädje till illusionslös utmattning.
Om det fanns någon entusiastisk rysk soldat som drömde om ära, hjältedåd och erövringar i februari 2022 är svårt att säga. I varje fall finns ingen entusiasm att uppbåda längre hos krigströtta ryska invånare som nu kan se att regimen sänder oerfarna artonåringar i krig. Trots att presidenten lovade att det inte skulle ske.
Det är en sak att försvara sitt land. Något helt annat att skickas till fronten för att ta en stupad soldats plats i ett hopplöst erövringskrig som ens ledare åstadkommit.
Soldatmödrarna i Ryssland, en kraftfull organisation som regimen inte lyckats kväva, är kanske det mest skrämmande Vladimir Putin kan föreställa sig. Den är en maktfaktor som uppstod under Tjetjenienkrigen, när väldigt unga ryska rekryter skickades ut i krig och mödrar protesterade. Om det här vore en storslagen film skulle de resa sig och riva Putins patriarkala maktfästning.
Men nu är det inte det, och människor fortsätter att dö. De unga betalar det högsta priset.
Hur många fler liv ska offras innan någon sätter stopp? Det vet ingen än, och att bära den bördan borde kunna knäcka vem som helst.