17.11.2025

Sara Storbäck: Så lurar vi oss själva när vi shoppar på loppis

Skrivet av:Sara Storbäck

Det är i en prydlig secondhandbutik som tanken slår mig. Jag rättfärdigar mitt shoppingberoende. Bild: Anastasiya Badun/Pexels

Jag har alla kläder jag behöver, och lite till. Ändå fortsätter jakten på fynd, kickar och duktighetspoäng på loppis.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I min garderob hänger en ljusgul kavaj. Den har jag använt en gång.

När jag fyndade den begagnat för en spottstyver blev jag jättenöjd, men när jag provar den nu tycker jag att jag ser ut som barnboksfiguren Mannen med den gula hatten. Det är bara själva hatten som saknas. Och en apa som husdjur.

Jag suckar, tar av mig kavajen och ser på de andra plaggen i min garderob. Av alla plagg jag har passar egentligen inget ihop med en ljusgul kavaj. Vad tänkte jag?

Jag har egentligen alla kläder jag behöver, och uppenbarligen lite till. Ändå fortsätter loppisjakten.

I en välorganiserad secondhandbutik i Stockholm, där alla plagg hänger prydligt färgkoordinerade, plockar jag åt mig plagg efter plagg. En klänning av ett kvalitetsmärke för en liten summa, några förmånliga t-skjortor och en grön stickad väst, trots att jag redan har en nästan likadan i en annan färg.

Jag erkänner att jag kan få en kick av att shoppa, och när jag handlar på loppis känns det extra bra. När vi köper begagnat bidrar vi till att minska efterfrågan på nyproduktion, vilket sparar på jordens resurser. Dessutom är det ofta billigare att handla på loppis i stället för att köpa nytt.

När jag tänker på att många loppisar fungerar genom donationer, och att en stor del av pengarna går till välgörande ändamål, känner jag hur duktighetspoängen rasslar in.

Det är då det slår mig. Jag rättfärdigar mitt shoppingberoende med att tänka att det är hållbart bara för att plaggen är begagnade.

Vad är egentligen meningen med att handla överhuvudtaget, om plagget bara används en gång – eller i värsta fall inte alls?

Detta är jag tydligen inte ensam om. En undersökning gjord av Finsk Handel visar att en femtedel av dem som köper begagnade kläder aldrig använder vissa av plaggen. Det kan omöjligt vara ansvarsfullt och hållbart. Att shoppa kläder som inte används är överkonsumtion, oavsett om de köps på loppis eller inte.

Enligt undersökningen blir det också vanligare med ultrasnabbmode på loppisar, särskilt på onlineloppisar. Till ultrasnabbmode hör bland annat den kinesiska lågpriskedjan Shein, vars plagg jag allt oftare sett på loppisar på sistone.

Kedjan har hamnat i blåsväder flera gånger, och kritiserats för oetisk och ohållbar produktion, bland annat gällande miljöpåverkan och arbetsförhållanden. Plaggen har en kort livslängd och en del av dem har visat sig innehålla skadliga kemikalier. Kedjan har dessutom kritiserats för att kopiera andra företagares plagg.

Att köpa ultrasnabbmode på loppis bidrar till att rättfärdiga andras överkonsumtion genom att visa att kläderna har ett värde på andrahandsmarknaden. Enligt Finsk Handels undersökning äventyrar ultrasnabbmodet också affärsmodellen som baserar sig på donationer.

Jag går ut ur provrummet och hänger tillbaka klänningen, t-skjortorna och den stickade västen på sina platser i den prydliga Stockholmsbutiken. Jag behöver dem inte. Med tanke på de låga priserna kan någon annan behöva dem bättre än jag.

Antagligen kommer jag fortsätta att shoppa på loppis. Däremot lovar jag mig själv att bli bättre på att tänka igenom om jag faktiskt behöver plaggen, när jag kan använda dem och hur jag kan kombinera dem med sådant jag redan har i garderoben.

Inte shoppa bara för att det är roligt, billigt och får mig att känna mig duktig.

Och den gula kavajen får vandra vidare till en ny ägare. Kanske till någon som kan matcha den med sin hatt.

Länkar och bakgrund:

Läs fler nyheter