Sannfinländarna ändrade spelplanen – starka känslor har blivit vardag i politiken i Finland

Den tidigare konsensuspolitiken, där olika partier kunde samarbeta i regeringen, har ersatts av en politisk kultur som driver mer känslor. Bild: Jussi Nukari/Lehtikuva

Starka känslor för och emot politiska partier har blivit allt vanligare i Finland. Men enligt statsvetaren Daniel Kawecki är det här snarare ett tecken på en levande demokrati än något att oroa sig för.

I korthet

• Polariseringen i Finland har ökat sedan 2011 och blivit det nya normala.
• Polariseringen handlar mer om känslor än om faktiska åsiktsskillnader.
• Sannfinländarnas inträde i riksdagen var en vändpunkt, men även mittenväljarna är nu
• mer polariserade.
• Statsvetaren Daniel Kawecki menar att polariseringen är ett tecken på starkt
• engagemang och en levande demokrati.
• Extrem polarisering är farlig, men dagens nivå i Finland är internationellt sett normal och politiken fungerar.

Sedan 2011 har det skett ett skifte inom den finländska politiken som nu ser ut att ha blivit det nya normala. Den tidigare konsensuspolitiken, där olika partier kunde samarbeta i regeringen, har ersatts av en politisk kultur som driver mer känslor.

– De klassiska vänster-högerfrågorna om skatt och fördelning har fått sällskap av en sociokulturell konfliktdimension. Den handlar om nya typer av frågor om värderingar och normer, till exempel invandring och sexuella minoriteters rättigheter, säger statsvetaren Daniel Kawecki, som har skrivit en doktorsavhandling om ämnet vid Helsingfors universitet.

Åsiktsmotsättningarna har egentligen inte ökat markant. Däremot har de nya typerna av frågor fått finländare att känna starkare negativa känslor mot politiska motståndare, och starkare positiva känslor för den egna politiska gruppen.

Det här kallas affektiv, eller känslobaserad, polarisering och kan ske oavsett om skillnaderna i åsikter har ökat eller inte.

Daniel Kawecki har skrivit sin doktorsavhandling om affektiv polarisering i Finland. Bild: Helsingfors universitet/Veikko Somerpuro

Nytt normalläge

Kawecki tror att förändringen började 2011 till stor del på grund av Sannfinländarnas inträde i riksdagen. De första att påverkas av polariseringen var de väljare som placerade sig längst ut på de ideologiska skalorna.

År 2019 ökade polariseringen ytterligare – också mittenväljarna blev mer polariserade.

– Det är som en gummisnoddseffekt. De mer polariserade väljarnas känsloläge har dragit mittenväljarna uppåt i polariseringskurvan, säger Kawecki.

Data från det senaste riksdagsvalet, 2023, visar att polariseringstrenden nu verkar ha planat ut.

– Polariseringen har nått ett nytt normalläge. Förstås kan den komma att öka och minska lite, men den verkar ha stabiliserat sig till en ny normalnivå. Det är så här politiken kommer se ut ett tag framöver.

Hur länge politiken kommer se ut så här kan Kawecki inte förutspå. Utvecklingen beror också på vad som händer på andra håll i världen.

– Finland är ju inte ensamt om den här situationen. Samma typ av motsättningar finns också i andra länder.

Sund demokrati

I Finlands fall finns det enligt Kawecki ingen orsak till oro. Snarare ser han den affektiva polariseringen som ett sunt tecken för demokratin.

– Starka känslor är en effekt av ett starkt engagemang i politiken, och ett starkt engagemang brukar vara ett tecken på en levande demokrati.

Att känslorna har blivit starkare är också ett naturligt resultat av att normer och identiteter har fått större betydelse i politiken.

– När det handlar om rätt och fel är det betydligt svårare att kompromissa i dessa frågor. Det är svårt att förhandla om saker man tycker är fel.

Allt med måtta

En alltför extrem polarisering är förstås ändå inget att sträva efter. Historiskt sett har inbördeskriget utgjort den yttersta formen av politisk polarisering i Finland.

– Och tittar vi på USA har den här typen av motsättningar potential att förlama politiken och föra den i en dysfunktionell riktning där det är svårt att kunna mötas, samarbeta och kompromissa, säger Kawecki.

Den polarisering vi har i Finland i dag ligger däremot på en ganska normal nivå internationellt sett.

– Valrörelserna och regeringsförhandlingarna pågår ganska långt som vanligt och politiken fungerar.

Dessutom ser Kawecki det som en finländsk dygd att partier som SFP och Sannfinländarna fortfarande kan ingå i samma regering två och ett halvt år in i mandatperioden.

– De är djupt oense om vissa saker men har ändå visat att det genom långa och hårda förhandlingar går att komma överens och samarbeta.