f1

Marissa Stenmark med sin pappas hund Karika Bina. Stenmark har fått en egen hund i år som hon brukar träna i skogen för att kunna ha med i jakten. Bild: Isabella Lindell

En tidig morgon i Kovik vandrar 17-åriga Marissa Stenmark genom skogen med sin pappas älghund. Hon, Evelina Åkers och Linn Andersson delar samma intresse för jakt i en värld som fortfarande domineras av män.

17-åriga Marissa Stenmark från Oravais fick upp intresset för jakt genom sin pappa Sebastian. I dag jagar hon tillsammans med hans hund Karika Bina.

Rutten går över orörd, mossbeklädd skog, fyllda diken och fallna träd. När hunden får upp en vittring bär det av i all hast, men just i dag hittas ingen älglukt så rutten är allt annat än rak om man ser på kartan.

– Det här är första året jag går på egen andel. Tidigare har jag varit med som gäst. Jag tycker det är så himla roligt. Jag trodde inte att jag skulle tycka så mycket om det när pappa drog ut mig i skogen, men nu är det det bästa jag vet, säger Stenmark.

Stenmark använder sig av mobilen där hon kan se var hennes jaktkamrater är positionerade. Också hunden har en GPS så man kan följa hennes rutt på kartan. Bild: Isabella Lindell

Stenmark använder sig av mobilen där hon kan se var hennes jaktkamrater är positionerade.

– Som som alla andra tittar jag på var hundarna är nu och då. Man måste vara uppmärksam, för även om hunden är någon annanstans kan älgen komma rakt ut.

Linn Andersson, Evelina Åkers och Marissa Stenmark med sina fällda älgar. Samma dag sköt de varsin älg – något laget senare kallade ”kvinnodagen”. Bild: Privat

Det är inte varje jaktlag som har en kvinna med i laget, än mindre tre.

Evelina Åkers, 26, från Vörå, har fällt mest älgar av kvinnorna: 13 stycken. Intresset för jakt började tidigt, tack vare hennes familj.

– Redan som liten var jag med. Mina bröder jagar också. Hos oss pratar man mest om älgjakt, säger Åkers.

Linn Andersson, 34, från Kuckus i Kimo, kan intyga om detta. Hon är sambo med Evelinas bror och började jaga 2011 efter att ha varit med som gäst flera år.

– Jag tog jaktkortet 2011, men började jaga älg först 2021.

En av de mest minnesvärda jaktdagarna för laget var när alla tre kvinnorna lyckades fälla varsin älg samma dag.

– Vi tänkte inte på det först, men sedan började laget skoja om att det var kvinnodagen, säger Andersson som då sköt sin första älg.

Det blev Stenmarks andra älg. Hon beskriver ögonblicket:

– Det brakade bara till framför mig. Så kom tjuren mellan träden och då hann jag bara lägga upp och skjuta. Allt gick så snabbt.

Åkers, som är den mest rutinerade, konstaterar att det krävs tur för att vara den som möter älgen.

– Man ska ha tur för att sitta på passet där älgen faktiskt kommer. Passen lottas ut av jaktledaren, så ingen vet i förväg var man hamnar.

– Vissa sitter hela säsongen utan att se en enda älg, säger Stenmark.

Marissa Stenmark med sin pappas hund Karika Bina. Stenmark har fått en egen hund i år som hon brukar träna i skogen för att kunna ha med i jakten. Bild: Isabella Lindell

Vörå jaktklubb

  • Grundades 1960.
  • Verksam i byarna Tuckor, Kovik och Karvsor i Vörå.
  • Jagar älg, rådjur, vitsvanshjort, småvilt.
  • Fällda älgar 1960–2023: 1 117 stycken.

 

Lagen utdelas ett visst antal licenser för hur många älgar de får skjuta. Laget har redan skjutit årets tjurar och det här drevet gäller kalv eftersom man brukar skjuta dem före man skjuter korna.

Jaktlaget samlas varje helg under hösten tills uppgiften är klar. Området är uppdelat i rutor som tas en efter en, oftast där man sett älg senast.”

Andersson, som jobbar inom vården, beskriver jakten som ett sätt att varva ner.

– I jobbet och hemma ger man hela tiden. Här får man bara order och ska sitta tyst. Det är skönt. Man är bara här och nu.

De tre kvinnorna beskriver också hur viktigt samarbetet är i laget.

– Man har jättestor respekt för jaktledaren och de som varit med länge. Man tar inga egna initiativ utan följer planen, säger Andersson.

De mer erfarna jägarna delar gärna med sig av råd.

– ”Du ska stå vid den där grenen, då ser du bra”, kan de säga.

Jaktlaget samlas varje lördag och söndag under hösten tills uppgiften är klar. Ibland drar jakten ut till december. Bild: Isabella Lindell

När stunden väl kommer och man står öga mot öga med en älg rusar pulsen.

– Första gången skakade jag så mycket att jag nästan inte kunde hålla i geväret, säger Åkers.

Hörlurarna jägarna använder förstärker alla ljud i skogen, som löv som rasslar och kvistar som knäcks.

– Minsta lilla ljud får en på spänn, säger Åkers.

Marissa Stenmark fick intresset för jakt genom sin pappa Sebastian. Nu jagar de sida vid sida i samma lag. Bild: Isabella Lindell

Även om kvinnorna inte känner sig behandlade annorlunda i laget, märks ibland de fysiska skillnaderna.

– Männen tar ofta i mer när en älg ska dras ut ur skogen. Vi hjälper förstås till men de vill gärna hjälpa, säger Andersson.

För Stenmark, Åkers och Andersson handlar jakten om mer än själva fällningen.

– Det är spänningen, att höra hunden skälla och veta att något är på gång, säger Åkers.

Stenmark håller med:

– Det är roligt att se hur hunden jobbar och att följa spåren på kartan. Man sitter där i skogen och väntar, det är lugnt men ändå så spännande.

Trots sin unga ålder har Stenmark också reflekterat över jaktens allvar.

– Jag förstår att en del tycker det är hemskt. Klart jag tänker att det är lite synd att skjuta ett djur, men det hör till, säger hon.

Korvgrillningen är en viktig del av jakten. Bild: Isabella Lindell

Efter några timmar utan älg byter laget till en ny ruta. Där har en jordbrukare sett en ko med två kalvar korsa ett vattendrag. Men först blir det korvgrillning. Flera generationer samlas runt elden och samtalen går om vartannat. När lågorna reser sig och korvarna mörknar ser en av jägarna upp och ger ett tips inför nästa pass:

– Lyssna på tystnaden.

Artikeln har publicerats i Kommunbladet. Kommunbladet är en tidning som delas ut till alla hushåll i Vörå kommun och som ges ut av Bonnier News Finland.

Läs fler nyheter