Jonny frågade hembyn: Hur mår du Finland?

Jonny Huggare Smeds talade med fyra personer i Smedsby, hans hemby. Bild: Jonny Huggare Smeds/Mikael Nybacka

Jonny Huggare Smeds tog ett strövtåg i hembygden och pratade om livet och Finland med fyra personer.

Om ett år är det riksdagsval. Jag fick i uppdrag att ta reda på hur folk ser på vardagen och läget i Finland – ett land med hög arbetslöshet och stora nedskärningar, men ändå världens lyckligaste för nionde året i rad.

Jag satte på mig min vårjacka och tog en promenad i min hemby, Smedsby.

Kurt Näsman: Det verkar ha blivit svårt för politikerna att dra jämt

Utanför Folkhälsans boende i centrum kom jag att tänka på den 98-årige Kurt Näsman, som ringde mig för några månader sedan då han läst en text jag skrivit. Var det inte här han sa att han bor?

Jag hittar hans dörr och knackar på.

Näsman öppnar dörren och pratar gärna, men erkänner att han är lite sömndrucken. Han låg och vilade middag efter att han ätit tillsammans med barn och barnbarn.

Kurt Näsman är 98 år gammal och bor i Smedsby. Bild: Jonny Huggare Smeds

Näsman säger med glimten i ögat att han inte har tid att fundera på politik längre då han kommit upp i åldern. Annat var det då han var yngre.

– Jag var med i politiken då Kvevlax var en självständig kommun. Vid sammanslagningen 1973 var jag också engagerad, säger Näsman som jobbat som murare.

I dag fyller han dagarna med att samla ”minnen på pinnen”, det vill säga han sparar sin livserfarenhet och kunskap digitalt för eftervärlden. Han visar upp en burk. I den ligger en handfull USB-minnen. På dem och i pärmar intill skrivbordet finns släktforskning, minnen och en stor dokumentation om karelare som kom till Hankmo under 1940-talet.

Vad tycker du om dagens politik?

– Det verkar ha blivit svårt för politikerna att dra jämt. Politik handlar om att ge och ta. Det tycks ha blivit svårare att göra avkall. I stället kör man hårt på sin egen linje.

Näsman läser tidningen dagligen. Men artiklarna om Rysslands president Vladimir Putin och USA:s president Donald Trump skippar han. Han kan inte godkänna presidenternas politiska linje. Han läser med sorg om kriget i Ukraina och drar paralleller till Finlands krig. Näsman, som är född 1927, minns krigen väl. Under krigsåren var sorgen stor då unga män stupade på fronten.

Näsman håller kontakt med släkt och vänner genom telefon och dator. Dagen då jag kommer på besök har han fått en bild på sin syster som fyller 97. Den har han skrivit ut på en A4.

– Jag har haft ett långt liv och har många fina minnen som aldrig kommer lämna mitt huvud.

Maulud Abdollahi: Ingen har någonsin varit otrevlig

Jag promenerar vidare till pizzeria Mamma Mia. Jag har ätit där sedan barnsben. Ägaren brukar kalla mig för ”halv man” på hans språk. Det namnet fick jag när jag en gång inte orkade äta upp en hel pizza.

När jag kommer in inser jag att jag faktiskt inte vet vad pizzeriaägaren heter, trots alla dessa år med lättsamma samtal. ”Maulud Abdollahi”, skriver han i mitt anteckningsblock.

Hur länge har du bott i Finland?

– I 32 år. Jag kommer från Kurdistan, på den iranska sidan.

I dag är Finland hans hemland. Alla hans barn är födda här och han har bott mer än halva livet här. Han har inte besökt Kurdistan på fyrtio år.

– Jag var med och kämpade mot Khomeini och den iranska regimen när de kom. De ville döda oss kurder. Regeringen i Iran är ett stort problem.

Maulud Abdollahi har inte besökt Kurdistan på 40 år. Bild: Jonny Huggare Smeds

Vad tycker du om Finland?

– Jag älskar Finland. Finland hjälpte oss och mina barn fick gå i skola här. Jag älskar Finland.

Tycker du att det finns problem i vårt land?

– I Finland har vi problem med arbetslösheten. När man besöker en arbetsplats ser man gamla människor, runt 65 år, som borde få gå i pension och lämna utrymme åt unga, som är arbetslösa. De gamla borde få gå hem och unga borde få jobb.

Abdollahi tar sig själv som exempel. Han jobbar långa dagar i pizzerian för att få det att gå runt.

– Ett av mina fyra barn är arbetslös. Mitt barn borde ha jobb och jag borde kunna vara hemma. Jag är ändå 62 år gammal.

Finland borde vara ”öppet för business” med alla länder och ignorera kulturella skillnader. Abdollahi menar att en del finländare tycks se ner på andra länder.

– Finland borde göra fler internationella affärer i stället för att tala nedlåtande om andra länder. Jag kan till exempel inte komma ihåg att jag sett en finsk minister i Saudiarabien.

Kina är kommunistiskt men ändå gör de internationell business med länder som har helt annan kultur, religion eller politiskt system, säger Abdollahi.

– Våra finska politiker måste försöka vara goda vänner med alla länder och göra bra avtal.

Abdollahi upprepar ännu en gång hur mycket han älskar Finland, trots att det också finns saker att kritisera.

– Jag vill att Finland ska vara världens bästa land. Landet med den bästa politiken, livskvalitén och ekonomin.

Innan jag går ut genom dörren vill Abdollahi säga ytterligare en sak:

– Under alla mina år i Finland har aldrig någon varit otrevlig mot mig. Jag har inte haft poliser utanför dörren och jag har aldrig blivit förföljd. Förresten, vill du ta hem dillmakaroner till din familj?

Heidi Valsi: Vi måste fokusera på att alla i vårt land ska ha det bra

Jag viker in till Folkhälsans Retrobazar och loppis i samma byggnad. Bakom kassan står Heidi Valsi. Hon har jobbat på välgörenhetsloppiset i fyra år.

Hur upplever du Finland?

– Jag upplever Finland som ett bra land. Vi har en fin natur som vi borde ta hand om. Det är fantastiskt att vi kan promenera i skog och natur längs stigar i frisk och ren luft. Det är bra för sinnet då det inte bara finns metall och betong överallt.

Heidi Valsi vill att politikerna i Finland ska arbeta för att alla ska ha det bra. Bild: Jonny Huggare Smeds

Ser du några problem i samhället?

– Eftersom vi jobbar med välgörenhet så kommer det besökare med olika bakgrunder. Man ser att det för tillfället inte finns tillräckligt med pengar för mat och grundläggande behov för alla. Det känns som de som är minst bemedlade har lämnats utanför.

Om det var riksdagsval i dag, vad skulle du säga till politikerna?

– Vi måste fokusera på att alla i vårt land ska ha det bra. En del politiker tänker kanske att om man skär ner uppmuntras det till arbete. Men om någon är i rehabilitering och inte har en god hälsa och inte kan göra något åt sin situation, så uppmuntras man inte av nedskärningar.

Jag tackar Heidi för pratstunden och är på väg att lämna byggnaden då hon frågar om jag vill prata med ytterligare en person.

Christel Vesterkvist: Då jag blev sjuk föll jag mellan alla stolar

Christel Vesterkvist jobbar en dag i veckan på Retrobazaren och två dagar i veckan på Mathjälpen och Röda korset.

– Jag är arbetslös och är här på rehabilitering. Jag blev långtidssjukskriven då jag fick problem med inomhusluften. Jag har varit hemma ända sedan 2020, fastän jag så gärna skulle vilja jobba.

Christel Vestervik bor i Petalax. Det blir dyrt att köra fram och tillbaka till Vasa med dagens bränslepriser, säger hon. Bild: Jonny Huggare Smeds

Har du stött på någon rumba med byråkratin?

– Oj oj oj, ja det har jag. Då jag blev sjuk föll jag mellan alla stolar. Jag insjuknade under coronapandemin. Det var väldigt svårt då allting skulle ske på distans.

Vesterkvist säger att hon fått kämpa hårt för att få vardagen att gå runt. När hon insjuknade var ännu hennes båda barn under 18 år. Nu är de båda myndiga, vilket innebär att sociala stöden sjunkit och barnbidragen upphört.

– Vi bor i Petalax. Det känns ibland som jag kör skytteltrafik till Vasa. Det är hemskt med dagens bensinpriser. Jag får bensinersättning till och från jobbet, men det är en droppe i havet med priserna vi har nu.

Alla nerskärningar och prishöjningar slår hårt på dem som redan har det svårt, de som är lågavlönade, arbetslösa eller sjukskrivna, säger Vesterkvist.

– Jag har många bekanta som har det svårt.

Det finns ingen köpkraft i Vesterkvists ekonomi. Tidigare gick hon regelbundet på yoga, men nu räcker inte pengarna längre.

– Jag gick på yoga för att prioritera min egen hälsa, men nu kan jag inte göra det längre. Jag har inte råd att unna mig någonting. Det är flera år sedan jag åt på en restaurang. Jag unnar mig kakaodans en gång i månaden.

Vad är kakaodans?

– Det finns en yogainstruktör i Solf som ordnar. Man dricker en ceremoniell kopp kakao och sen dansar man loss ohämmat till musik, som alla deltagare fått önska på förhand. Jag brukar spara pengar så jag har råd, men det lyckas inte varje månad.

Vesterkvist säger flera gånger att hon så gärna skulle vilja ha ett heltidsarbete, men det går inte. Hon är helt slut efter arbetet.

Trots utmaningarna, finns det något du är nöjd med i Finland?

– Jag vet inte. Jag har länge lekt med tanken att flytta utomlands. Då man läser i tidningarna så får man intrycket att andra länder gör insatser för att förbättra situationen för dem som har det svårt. Man sänker till exempel bränsleskatten, men här tycks man inte göra något annat än att skära ner.

Vad är det som ger dig bränsle att stiga upp på morgonen?

– Jag brinner för djur och andra människors välmående.

Riksdagsvalet 2027

• 9 mars: Kandidatansökan inlämnas till valkretsnämnden
• 18 mars: Kandidatuppställningen fastställs
• 7–13 april: Förhandsröstning
• 18 april: Röstning på valdagen