Byter Sylvia mot större båt: ”Kanske Japan?”

Joakim Norrgård och Ann-Charlott Granberg är i Whangarei, Nya Zeeland, för att färdigställa sin nya båt. Foto: Privata bilder

Efter fyra år mest på världshaven har Vöråparet inga planer på att gå i land – tvärtom. Sylvia af Wasa är till salu. I stället har de köpt en större skonare. Nu väntar mycket jobb innan de kan kasta loss från Nya Zeeland.

De har varit i Karibien, Panama, Mexiko och Alaska, seglat längs amerikanska östkusten, i franska Polynesien, kring Tonga och Fiji. Vöråparet Joakim Norrgård och Ann-Charlott Granberg lämnade hemmahamnen Wasa Segelförening i juni 2022. De senaste åren har de till stor del tillbringat till havs. Hittills har det blivit 32 länder och fyra oceankorsningar.

– Det var en resa då vi åkte från Finland. Men nu har vi saktat ner. Det är ingen resa längre. Det är vårt hem – vår livsstil, säger Ann-Charlott.

Joakim Norrgård och Ann-Charlott Granberg fastnade bland annat för skonarens vackra linjer. Nu funderar de på vad hon ska heta. Foto: Privata bilder

Nu har de tagit nästa steg. Deras segelbåt Sylvia af Wasa är till salu på Fiji sedan de hittat ett nytt, större projekt.

– Det är en tvåmastad skonare, en stålbåt med kompositdäck – 19,5 meter lång, väger 36 ton. Den är ännu inte klar. Tiden tog slut för förra ägaren. Det är mycket kvar att göra. Den har till exempel inga master, säger Joakim.

Båten är byggd på ett varv, av hög kvalitet och har det paret söker.

– Det är en riktigt bra båt, säger Ann-Charlott.

Seglarparet i korthet

• Joakim Norrgård, 49. Född i Oravais. Rörmontör och delägare i rörföretag. Jobbar på distans, ”på nattskiftet”, med mejl, kalkyler och offerter.
• Ann-Charlott Granberg, 49. Född som ”landkrabba i Vörå”. Rörmontör. Jobbar också på kontoret i familjeföretaget när de är i Finland.
• Till familjen hör också tre vuxna barn.
• Det bästa med livet på båten: Att få leva så nära naturen – gå ut i sittbrunnen med kaffekoppen i handen och bara ha vädret och djurlivet utanför (Ann-Charlott). Att kunna flytta runt sitt hus hela tiden (Joakim).
• Det värsta med livet på båten: Det ständiga underhållet (Joakim). Att oroa sig för båten hela tiden (Ann-Charlott).
• Saknar mest från Finland: Fazers blå (Joakim). Finsk mat, vänner och familj (Ann-Charlott).

De gillar avlägsna områden – drömmer om Patagonien och fattade tycke för Alaska. Dit vill de gärna tillbaka – och för det ändamålet skulle den nya stålbåten passa bra.

– När vattnet är så kallt bildas det massor av kondens i ett oisolerat glasfiberskrov. Dessutom kan man få problem med både is och stockar i vattnet, säger Ann-Charlott.

Ann-Charlott Granberg, Joakim Norrgård och Tim Norrgård. Bilden är tagen på en av atollöarna i Tuamotu, Franska Polynesien. Foto: Privata bilder

Ju längre de varit ute, desto mer saker har de samlat på sig. Det började bli trångt i Sylvia af Wasa, särskilt när vänner eller familj kom för att hälsa på.

– Tolv meter räckte bra för två personer det första året. Men saker samlas när man rör sig mellan varmt och kallt klimat. Förpiken var vårt garage, alltid fullt, men det var också där våra gäster skulle bo när de kom på besök, säger Ann-Charlott.

Ett drygt år till sjösättning igen

Nu räknar de med att ha fullt upp med båten det närmaste halvåret på Nya Zeeland. Sedan ska de vara i Österbotten över sommaren på grund av visumregler.

– Vi hoppas att vi har båten i vattnet igen kring jul eller nyår 2027, säger Joakim.

Ann-Charlott var först lite skeptisk till storleken på den nya båten. Den är betydligt större än Sylvia af Wasa.

– Men på Bora-Bora träffade vi andra seglare som hade en skonare som de seglade på två, säger Joakim.

En solnedgång på Tuamotuöarna i Franska Polynesien. Yngste sonen Tim var på besök. Foto: Privata bilder

Ofta har de varit ute i elva månader och i Finland ett halvår.

– När vi kom till Karibien första gången åkte många andra hem igen. Vi ville fortsätta. Efter Panama fick vi nya vänner. En del satsar allt på att segla i ett år, andra lever så här år efter år. Vi har träffat folk som varit ute i 40 år, säger Ann-Charlott.

Det är alltid roligt att träffa bekanta igen.

– Plötsligt ser man samma människor igen någonstans i världen, en lång tid senare, säger Joakim.

Gifte sig efter 30 år och 30000 sjömil

När vi träffade seglarparet inför avfärden från Vasklot 2022 sa de skämtsamt att någon av dem får ta tåget hem från Danmark om de blir osams på vägen.

Tröttnar ni aldrig på havet – eller på varandra?

– Inte på havet, säger Joakim och skrattar.

De har fortfarande nära till skratt, trots att de levt så länge på liten yta.

– När man seglar på två blir man sammansvetsade. Vi tänker samma saker samtidigt. Säkerheten hänger på den andra hela tiden. Man måste vara lyhörd, säger Ann-Charlott.

I januari slog de till.

– När vi hade varit förlovade i 30 år och seglat 30000 sjömil tillsammans tänkte vi att det kanske var dags att bestämma sig. Då gifte vi oss, säger Ann-Charlott.

Korta stunder har Joakim ibland ifrågasatt vad de håller på med när det gäller seglandet.

– När det är som mest byråkrati och krångel med myndigheter, och man själv håller på att blåsa bort, då kan man undra varför vi seglar. Men det går väldigt fort om, säger han.

Först Nya Zeeland, sedan kanske Japan?

Det har varit ett bra upplägg att kunna vara hemma med ett års mellanrum.

– Man växer som människa av att se sig omkring i världen. När man är hemma känns det som om mycket står still. Då får man mersmak och vill åka igen. Det är alltid lika roligt att komma tillbaka till båten, säger Ann-Charlott.

Makemo, Franska Polynesien. Sylvia af Wasa ligger längst till vänster. Foto: Privata bilder

Nu är främsta fokuset att få båten färdig. Det finns drömmar, som den nya båten skulle passa bra för.

– Vi vill börja med att segla här i Nya Zeeland. Sedan får vi se om det blir österut eller västerut. Patagonien skulle vara fint. Jag vill upp till Japan också, säger Ann-Charlott.

Men där finns det vissa frågetecken.

– Man får inte ankra i Japan, utan måste hålla sig i marinor. Man får inte fiska heller, säger Joakim.

Det är många regler att hålla koll på. Men en sak är säker:

Det finns väldigt mycket att se i världen – för dem som vågar kasta loss.