Brinnande armar och russinkroppar – Jonny och Johannes gick i simskola

Jonny Huggare Smeds var en aktiv simmare innan han fick problem med vaden. Bild: Mikael Nybacka

Med simglasögonen på och Emilio Lassfolk vid bassängkanten får Jonny och Johannes hjälp att förfina simtekniken.

"Boda med papp"-projektet fortsätter. Jonny lyfter aktivt vikter på gymmet medan Johannes tränar hemma en kvart om dagen. I det stora hela går det bra, frånsett att Johannes varit skadedrabbad under projektet. Därför blev Johannes och Jonny glada över ett oväntat samtal från simhallen i Korsholm.

– Vill ni komma på simskola?

Med tanke på att simning är en skonsam träningsform passade det bra för Johannes skadade kropp. En månad efter samtalet står vi där, ombytta och redo att kasta sig i Korsholms pool. Vid bassängkanten väntar Emilio Lassfolk, rutinerad simlärare med erfarenhet från både Kristinestad och Smedsby.

Under simträningen fick Johannes Björkqvist och Jonny Huggare Smeds testa på att simma med simfötter. Bild: Mikael Nybacka

Iförda simbyxor och simglasögon får vi redogöra för våra vattenvanor innan vi ger sig ut i plurret.

– Jag har varit en aktiv besökare här i simhallen. Innan jag började få problem med min vad så simmade jag regelbundet, 1–2 kilometer per gång. Jag eftersträvade att vara i vattnet 2–3 gånger i veckan, säger Jonny.

Men så började vaden krångla och Jonny fick kramper varje gång han simmade. Simglädjen läckte ut som luften ur en punkterad simring. Till slut sjönk glädjen till botten.

Johannes är skärgårdspojke. Somrarna tillbringade han mer i vatten än på land. Dessutom var han en riktig snabbsimmare som liten. Ren och skär hajskräck gav honom raketbränsle i havet.

– Jag brukade hoppa från ett hopptorn och simma upp på land så snabbt som möjligt. Jag hade sett filmen "Hajen" då jag var på tok för liten. Jag var rädd att Replothajen skulle nafsa mig i tårna.

Trots sin raketfart har han sällan simmat med rätt teknik (och heller inte blivit biten av en haj).

Nu är det dags att förbättra simtekniken.

Ett, två, tre – på det fjärde ska det ske

Jonny Huggare Smeds hade problem med att hitta koordinationen i bröstsimsparken. Bild: Mikael Nybacka

Jonny och Johannes rättar till simglasögonen, spänner gummibanden i simbyxorna och drar ett djupt andetag. Vi kastar oss ut i vattnet. Först på schemat: frisim. Lassfolk vakar vid kanten och analyserar varje simtag.

– I det stora hela går det bra. Kom ihåg att ta ett andetag efter två simtag, säger Lassfolk.

Sedan är det dags för bröstsim. Jonny ställs öga mot öga med sitt kryptonit: koordinationen. Han har lärt sig fel teknik. Som man brukar säga, det är svårt att lära en gammal hund att sitta.

– Jag klarar av att sparka korrekt några simtag, men sen tar mina gamla sparkar över och jag glömmer bort allt jag lärt mig, säger Jonny.

– Jag har haft rätt teknik förut, men den är som bortblåst. Nu märker jag att tekniken sakta men säkert kommer tillbaka. Jag är nöjd med sparkarna.

Som liten var Johannes Björkqvist rädd för hajar. Bild: Mikael Nybacka

På det femte gäller det

Efter att simtekniken finslipats i ett par timmar är det dags att testa andra träningsformer. Vattenlöpning står på schemat. Med redan trötta och russinliknande kroppar spänner vi fast vattenlöpningsbältena och börjar promenera i vattnet. Det går lugnt och långsamt.

Men så säger Lassfolk att vi ska börja springa i vattnet. Hjärtat pumpar kraftigt. Det känns som om vi tar oproportionerligt många löpsteg, med tanke på hur långsamt det går framåt. Efter några rundor hänger vi vid poolkanten och konstaterar att vattenlöpning är betydligt tyngre än det ser ut att vara.

– Det känns oerhört dumt när man springer för fullt men inte kommer någonstans. Jag trodde absolut inte att det var så här tungt. Det här är ju svinbra träning, säger Johannes.

– Jag kunde tänka mig att göra det här med en kompis eftersom man kan prata samtidigt som man tar sig framåt, säger Jonny.

Johannes Björkqvist tränar frisim Bild: Mikael Nybacka

På det sjätte smäller det

Nu börjar det locka med bastu – kropparna signalerar trötthet, men vi är inte klara ännu. Det är dags för vattengymnastik med redskap. Först på menyn står situps i vattnet. Det är svårt att hålla balansen samtidigt som man tränar magmusklerna. Frustande och pustande börjar vi lyfta hantlar under vattenytan. Det värker i armarna efter all träning. Men den som ger sig in i leken får leken tåla.

– Nu är det dags för min favoritövning, säger Lassfolk.

Är du simkunnig?

• Den som kan simma 200 meter, varav 50 på rygg, är simkunnig.

Vi för ner hantlarna under ytan och vrider handlederna från sida till sida. Det brinner i armmusklerna. Lassfolk räknar ner och vi vill ge upp, men vi tar det ända in i simhallskaklet. Vi kommer i mål. Det är en befriande känsla när vi släpper hantlarna och låter kropparna tyngdlöst flyta i vattnet. Johannes, fylld av adrenalin, summerar upplevelsen:

– Jag trodde inte det skulle vara så här tungt i vattnet. Jag ska definitivt ta in simning i min träning. Det här är något jag kan rekommendera varmt.

Flytdynan användes som hjälp när Johannes Björkqvist förfinade simtekniken. Bild: Mikael Nybacka

På det sjunde gör vi ett hopp

Efter ett välförtjänt bastubad byter vi om och är redo att ta emot Lassfolks dom. Hur gick det egentligen? Lassfolk är nöjd – både bröstsim och frisim får godkänt.

– Det är klart att det finns finjusteringar ännu, speciellt när det kommer till bröstsimsparken. När det kommer till frisim var det andningen som var utmaningen. Tar man ett andetag vid vartannat armtag så orkar man simma längre. Men det blir bättre ju mer ni tränar och tänker på det ni lärt er idag.

Men hur gör man om man vill bli en bättre simmare och inte har en simlärare på bassängkanten?

– Torrsimning går att öva hemma. Lägg dig på en madrass och försök få in rätt spark och rytm i rörelserna. Är man i simhallen kan man ta hjälp av en kompis som är duktig på bröstsim och simma efter kompisens rytm och rörelse. Videoinspelning är också jättebra för simteknik. Be någon filma en då man simmar och då ser man själv vilka fel man gör.

På det åttonde tar vi ett dopp

Det finns goda skäl att fila på simtekniken, menar Lassfolk. Simning är nämligen en riktig allroundträning – styrka, uthållighet och kondition i ett och samma paket. Med rätt teknik kan man dessutom simma längre och snabbare, vilket gör träningen både roligare och effektivare. Och simhallen har fler ess i rockärmen.

– Många underskattar vattengymnastik. Vattenmotståndet gör det tungt, men samtidigt är det väldigt skonsamt för lederna eftersom man väger mycket mindre i vattnet. Det tränar muskler man kanske inte visste att man hade, säger Lassfolk.

Emilio Lassfolk hjälpte Jonny Huggare Smeds och Johannes Björkqvist att förfina simtekniken. Bild: Mikael Nybacka

På det nionde blir det dimma

Alla känner sig inte som fiskar i vattnet. För vissa vuxna kan simhallen kännas som en plats för skam snarare än träning, särskilt om man inte kan simma. Men det är inget att skämmas för, poängterar Lassfolk.

– Man kan gå i simskola eller anlita en privatsimlärare. Man kan ju träna på egen hand i simhallen, men de flesta orkar inte hålla på så länge i och med att det är svårt att få simningen att sitta om man försöker lära sig själv.

Lassfolk lyfter fram den officiella definitionen av simkunnighet som ett bra riktmärke. För att räknas som simkunnig ska man klara av att simma 200 meter, varav 50 meter på rygg, i ett svep. Tiden spelar ingen roll.

– Det är en trygghet att veta vad man klarar av om en olycka skulle vara framme, säger han.

På det tionde ska vi simma

Simhallen i Smedsby har blivit ett riktigt dragplåster för familjer. Lassfolk berättar att just barnfamiljer är den största kundgruppen, och att populariteten till och med överraskat personalen. Men oavsett var man simmar gäller samma sak:

– Man måste komma ihåg att ansvaret för barnen alltid ligger hos föräldrarna i simhallen, trots att det finns simövervakare. Särskilt för ett barn som är under tio år och inte simkunnigt.