Bartendern Mats fick ett nytt liv som nykter: "Känns som att jag är en fri människa"

Mats Wester älskar mötet med människor i sitt arbete. – Alla mina kunder är mina vänner, säger han. Bild: Simone Åbacka

Mats Wester har jobbat som bartender i 40 år – och varit nykter i 20. Nu är han tillbaka på nyöppnade Bistro Ernst, klokare och med större självinsikt än någonsin.

Varje morgon tar Mats Wester med sig hunden Buffy på promenad efter frukosten. Senare väntar en längre runda innan det är dags för mellanmål och vila.

När eftermiddagen närmar sig kväll tar Mats på sig vit skjorta, väst och slips och ställer sig i baren på Bistro Ernst. Han ser fram emot varje arbetspass.

– Första gången jag kom in här och såg bardisken och väggen bakom kände jag direkt: där vill jag stå. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Mats Wester och Buffy startar varje morgon med en promenad tillsammans. Bild: Simone Åbacka

Mats hade egentligen inte tänkt bli bartender. Han studerade på Hanken och planerade en karriär som ekonom inom marknadsföring. Vid sidan av studierna jobbade han som dj. Sommaren 1985 fick han höra att baren Birra hade brist på barmästare. Då var han 22 år.

– De tyckte att jag skulle passa in. Jag fastnade i branschen. Det var bra betalt och roligt. Drinkarna var roliga, och man fick vara ute på kvällarna. Kunderna blev också viktiga.

Efter ett år på Birra började Mats på nyöppnade Oliver's Inn, som snabbt blev ett inneställe. I början var det Vasabornas krog, och alla kom överens över språkgränserna, berättar Mats.

– Vi bjöd på ost och chips på eftermiddagarna. Det fanns inte så många krogar på den tiden, så Ollis var banbrytande. Så småningom började folk från landsorten komma dit, och de finsktalande började i stället gå till Boulevard.

Hunden Buffy betyder mycket för Mats Wester. Hon ger honom glädje i vardagen. Bild: Simone Åbacka

Mats fick höra talas om en ettårig utbildning på Åland, åkte dit och kom hem som barmästare. Han fortsatte jobba på Ollis fram till 2001.

– Det här är inget jag gömmer undan: Jag fick alkoholproblem och blev tvungen att sluta. Det gick så långt att jag behövde behandling.

Problemen började i slutet av 1990-talet. Mats drack aldrig på arbetstid, men efteråt och på lediga dagar.

– Till sist blev det fyra år av professionellt drickande. Den sista tiden var det riktigt illa. Jag behövde alkohol för att kunna röra mig. Jag drack så att jag hade minst 1,5 promille i blodet, annars började jag få baksmälla.

När Mats Wester såg bardisken och väggen på Bistro Ernst kände han att det var kärlek vid första ögonkastet. Bild: Simone Åbacka

Han började varje morgon med starksprit.

– Det var min frukost. Jag satt och skakade och var rädd för mig själv. När jag fick alkohol i mig lugnade det ner sig.

Missbruket satte sina spår – Mats fick skador på lillhjärnan och började stappla när han gick.

– En bekant såg hur det stod till och sa att han skulle hämta mig nästa dag och köra mig på avgiftning. Det gjorde han också. Där frågade de mig vad jag ville. "All hjälp som finns", svarade jag.

Du hade insett att du behövde hjälp?

– Då insåg jag äntligen det. Man måste själv förstå när det har gått för långt. Tankarna fanns där tidigare, men jag behövde en knuff i rätt riktning. Alla har sin egen botten. För mig var det när jag inte längre kunde gå ordentligt och allt kretsade kring alkoholen.

När alkoholen lämnade blodet slog hjärnan slint. Mats hamnade först på centralsjukhuset och sedan på psykiatrin i Roparnäs.

– Jag befann mig i ett slutet rum där jag sa att jag skulle vara domare på en fotbollsmatch. Jag var helt borta. Jag hölls inte på rummet, utan sattes i isolering. När jag vaknade där var det totalt mörkt. Golvet var mjukt, och jag hade ju svårt att gå. Jag försökte komma upp men kunde inte. Då fick jag riktigt panik. Jag tänkte att nu har jag lämnat livet. Det är ett minne jag har i mig. Jag vet att det slutar där.

Det har stoppat dig från att dricka?

– Det har stoppat mig.

Mats Wester har i dag inga problem med alkohol och är inte heller rädd för att falla tillbaka i missbruket. – Jag tror så starkt på mig själv, säger han. Bild: Simone Åbacka

I dag har Mats inga problem med alkohol. Han dricker aldrig, men kan provsmaka viner för att veta vad han säljer.

– Det var mer problem i början. Jag fick ett munvatten av tandläkaren. När jag var ute en dag med hunden slog det mig plötsligt att det vore gott med kaffe och konjak. Efter en stund började jag fundera på varifrån tanken kom. Jag insåg att det var munvattnet. Den lilla mängd alkohol som fanns där öppnade en dörr.

Han har förstått att alkoholsuget till stor del handlar om genetiska faktorer.

– Det är någon slags dopaminbehov. Jag märkte samma sak när jag köpte godis – jag slukade hela påsen och ville bara ha mer. Det var likadant med alkohol.

Mats Wester

• 62 år.
• Född och uppvuxen i Vasa. Bor i Sunnanvik med Buffy, som är en blandning av samojed, jämthund, schäfer och stövare. Har en vuxen dotter, ett barnbarn och ett till på väg.
• Arbetar på Bistro Ernst. I maj var det 40 år sedan han började jobba som bartender.
• Mats med tre ord: Introvert, extrovert och snäll.
• Tycker om musik, teater och att titta på sport, som snooker och hockey. Fotboll har han en hatkärlek till. Har själv hållit på med friidrott och basket. Läser gärna böcker, vistas på sommarstugan och är med hunden.
• Äter helst enkel mat, är ingen gourmet. Tycker om pizza. På restaurang beställer han fisk eller fågel. Hemma brukar han steka korv, kyckling eller malet kött och blanda i grönsaker.
• Dricker helst kaffe, mörkrostat: ”Jag brukar köpa olika som en liten hobby.”

Mats var borta från krogvärlden mellan 2001 och 2005. Sedan arbetade han sporadiskt på puben vid Högbacken och blev så småningom erbjuden en heltidsanställning. Samtidigt fick han höra att restaurangen Brando på Brändö sökte personal.

– Jag fick jobb där. Ägaren kände till mina problem. Vi kom överens om att jag skulle få sparken om jag började dricka igen. Det accepterade jag, säger Mats med ett skratt.

Han arbetade där i 13 år, fram till pandemin. När stället stängde sökte Mats jobb på Shell i centrum, som behövde en förman.

– Men det var tungt med treskift. Jag hade ju bara jobbat kvällar i hela mitt liv.

I dag är det kaffe som gäller för Mats Wester, som öppet berättar om sitt tidigare alkoholmissbruk. Att dela sin historia känns som terapi för honom – och kanske kan hans öppenhet också hjälpa andra. Bild: Simone Åbacka

När han fick höra att Robert Ekman skulle ta över Ernst Salonger sökte han jobb där – och det var då han fick känslan av att ha hittat hem. Han arbetade på Ernst i två år, tills även det stället stängde.

Efter en tid på Eijn i centrum är Mats nu tillbaka på Ernst, som Kenny Sundqvist och Suvi Mäntylä tog över för ett år sedan. De har drivit lunchrestaurangen, och nu är det också Kenny och Suvi som driver kvällsbistron, som har öppet från onsdag till lördag.

Det är Mats som står bakom baren.

– Det känns jätteroligt.

Här får han inte bara servera öl, cider och vin, utan också blanda många olika drinkar.

– Förr i tiden ville folk gärna ha söta drinkar. Seagram Sprite – alltså kanadensisk whisky och Sprite – var Närpesbornas favorit. När jag började här lärde jag mig att så är det inte längre. "Vi har utvecklats", sa en Närpesbo, säger Mats och skrattar.

Mats Wester planerar att jobba minst åtta år till – hans sociala liv finns bland kunderna i baren. Bild: Simone Åbacka

Han älskar människorna han möter i sitt arbete.

– Det är nog de som driver mig mest. Jag har inget privat socialt liv – på fritiden umgås jag bara med min dotter och min familj. Mitt sociala umgänge finns på jobbet, i baren. Alla mina kunder är mina vänner.

Det kan tyckas ovanligt att någon som tidigare haft ett alkoholmissbruk arbetar med att servera vin och blanda drinkar.

– Jag och min terapeut har pratat om att det är en sorts terapi att stå med alkoholen rakt framför sig och veta att det bara är att ta.

Känner du att det ger dig extra styrka att kunna säga nej när frestelsen finns rakt framför dig?

– Ja, och att veta att andra kan ta – men inte jag.

Är du någonsin rädd för att falla tillbaka?

– Nej, jag tror så starkt på mig själv. Jag har inget sug heller. Ibland kan jag dofta på en konjak med mycket arom och tycka att den luktar gott, men där stannar det. Jag kan dofta på den, men behöver inte dricka den – den bara bränner i munnen.

Mats Wester tycker att livet är mycket friare nu när han inte längre är beroende av alkohol. Bild: Simone Åbacka

Eftersom Mats är så öppen med sitt tidigare missbruk händer det att kunder ber honom om hjälp. Det enda han kan göra är att råda dem att fatta beslutet först när de är nyktra.

– Det säger också experterna.

Varför vill du vara öppen om det här?

– Det är lättare för mig själv. Det är ärligt – folk behöver inte undra varför jag inte dricker. Kanske kan det också hjälpa någon annan som är nykter alkoholist och rädd för vad folk ska säga. Jag bryr mig inte om vad andra tycker – det här är en del av mig, och jag står för det.

Han tycker det är synd att ämnet fortfarande är så skambelagt.

– Det här är en sjukdom, inte ett medvetet val.

Hur är livet i dag jämfört med då?

– Mycket friare. Det känns som att jag är en fri människa. Det finns inget som låser in eller begränsar mig. Man är fånge om man har alkoholproblem. Men jag kallar mig fortfarande nykter alkoholist. Jag har inte glömt.

Mats Wester är extrovert när han arbetar. Utanför jobbet umgås han helst med hunden Buffy, sin dotter och sina barnbarn. Bild: Simone Åbacka

Han trivs med att arbeta kvällar.

– Det är ju regelbunden arbetstid. Jag jobbar från klockan 16 till 00 eller 01, och sedan sover jag sju, åtta timmar. Jag tror att det som tar kål på folk, både fysiskt och psykiskt, är oregelbunden arbetstid.

Hur länge tänker du jobba?

– Åtminstone åtta år till, om huvudet och kroppen håller. Det här är ju mitt sociala liv – jag mår bra av att träffa människor. Blir jag pensionär måste jag aktivt börja söka upp dem. Då får jag börja studera pensionärernas evenemang. Var har de någon hårdrocksklubb? säger Mats och skrattar.

Mats om ...

• ... hur en bra bartender ska vara: "Lugn, kunna lyssna, vara vänlig och ge god service. Man ska kunna hålla med, även om man kanske inte gör det, och undvika att börja argumentera emot.”
• ... sin favoritdrink att blanda: "Alla ”stå på huvudet-drinkar” som är extra invecklade att göra – att röra, skaka och sila. De är roliga att blanda när man har tid."
• ... ett minne som sticker ut: ”De gånger man har gjort bort sig. Under praktiken på Birka Line tappade jag en bricka med drinkar – en kund fick en Irish coffee i famnen, men hon hade också beställt just den drinken så den kom ju fram ... Som tur var tog hon det lugnt, vilket jag var tacksam för. Om det händer gör man allt för att lösa det: tar hand om tvätträkningen, bjuder på något och ser om någon har ombyte. Det bästa är när kunder blir nöjda och tackar – det värmer.”

Vem är Mats, 62, jämfört med Mats, 22?

– Mycket klokare. Jag känner mig själv mycket bättre. Jag vet vad jag gör och vart jag är på väg. 22-åriga Mats visste ingenting.

Ångrar du något?

– Jo, men det är onödigt att tänka så. Jag är nöjd med det jag har nu och det som kommer. Man får göra det bästa av situationen. Det är synd att det gick som det gjorde med alkoholen, men det är snart 20 år sedan och nu har jag gjort 20 år av allt möjligt annat.

Vad är du mest stolt över?

– Min dotter och mina barnbarn. De är de bästa.

Den 5 maj firade Mats 40 år bakom baren, och den 5 november firar han 20 år som nykter.

– Då har jag födelsedag. Den 5 november är början på mitt nya liv.