Ari Sundberg: Vasa stad ska ta tillfället i akt och få ordning på kaoset

Sänk hastigheten på elsparkcyklarna så att inte fotgängarna behöver gå med hjärtat i halsgropen.

Nu ska uthyrarna av elsparkcyklar sättas på plats. En ny lag som trädde i kraft den 1 augusti ger kommuner rätt att sätta gränser för hur uthyrarna agerar.

Lagen innebär att det i fortsättningen krävs tillstånd för uthyrning av det som kallas samutnyttjade lätta mikromobilitetsfordon, i praktiken elsparkcyklar och elcyklar, inom det område som kommunen förvaltar.

Konkret innebär det att Vasa stad kan reglera till exempel användningstiden, parkeringen och körhastigheterna för fordon som hyrs ut.

I dagsläget finns uthyrningsverksamhet av elsparskcyklar i 60 finländska kommuner, och överallt har invånarna upprörts över den ansvarslöshet som omgärdat verksamheten. Fordonen ligger ofta utspridda som höstlöv längs gator och torg.

I rättvisans namn ska sägas att uthyrarna i regel radar upp elsparkcyklarna snyggt och prydligt på specifika platser i staden, och i regel så att de inte stör fotgängarna. I alla fall i Vasa.

Men de som använder fordonen lämnar dem allt för ofta efter sig lite hur som helst.

Dessa mikromobilitetsfordon är därför något av ett makroproblem. De står tvärställda på trottoarer, de blockerar infarter och de ligger nerslängda på cykelbanor och i diken.

För många fotgängare, i synnerhet äldre personer och personer med funktionsnedsättning, är de ett direkt hinder. De är tunga och otympliga och därför svåra att flytta på eller komma förbi.

Vän av ordning kanske säger att den som hyr en elsparkcykel också måste ta ett ansvar, och lämna fordonet så att det inte står i vägen för andra.

Och jo, visst måste hen det. Men de cirka sex år som uthyrning av elsparkcyklar förekommit i Finland visar att allt för många inte tar det ansvaret.

Det finns säkert många förklaringar till varför en del människor har problem med att parkera en hyrd elsparkcykel så att den inte står i vägen för andra.

Bekvämlighet och lättja kan vara en bidragande orsak. Bristande intresse för det allmänna goda en annan.

Eller kanske har det att göra med att när man hyr en elsparkcykel så är man bara en tillfällig användare. Det finns ingen personlig koppling till fordonet som gör att man känner ansvar för det.

Elsparkcyklar används ofta för korta, spontana resor. Användaren vill snabbt ta sig från punkt A till B. Kanske man därför inte bryr sig om att leta efter en lämplig parkeringsplats när man väl är framme.

Flexibiliteten är ju just en av de största fördelarna med en hyrd elsparkcykel, och om man skulle behöva ställa sparkcykeln långt från sin destination försvinner den fördelen.

Företag som hyr ut elsparkcyklar gör det inte för att de tycker det är roligt att se folk susa fram längs trottoarerna. De gör det för att tjäna pengar. Affärsmodellen går ut på att ha så många fordon utspridda över ett så stort område som möjligt.

Till affärsidén hör även att man som uthyrare har så lite infrastruktur kring verksamheten som möjligt. Gatorna är gratis. Det är bättre att ha fordonen där ute, än att upprätthålla kostsamma parkeringsplatser för dem.

Förutom parkeringen har många användare av hyresfordonen problem med att förstå hur farliga de är när de susar fram på en trottoar avsedd för fotgängare i 25 kilometer i timmen.

Farliga inte bara för sig själva, utan för alla dem de passerar, när de stryker förbi så nära att man kan känna vinddraget efter dem.

Var och en kan ju fundera på hur det känns att gå gatan fram i allsköns ro när någon plötsligt susar förbi i full karriär och nästan drar en med sig.

Det är ett mirakel att inte fler blir påkörda bakifrån på trottoaren än vad som är fallet.

Till saken hör att det inte är tillåtet att köra på trottoaren med ett eldrivet fordon som går hårdare än 15 kilometer i timmen.

Kanske Vasa stad borde lansera en kampanj om trafikvett för elsparkcyklar.