Ari Sundberg: Många unga vet inte hur man jobbar med andra

Arkivbild. Bild: Jonas Brunnström

Pandemiåren har satt sina spår på den sociala kompetensen på jobbet.

När Vasaregionens utvecklingsbolag Vasek nyligen undersökte vilka kompetenser som företag i regionen efterlyser hos nyutbildade arbetstagare visade det sig att man bland annat efterlyser bättre social kompetens.

Många av de unga som nu kommer ut i arbetslivet gick i grundskola eller studerade under pandemiåren 2020, 2021 och 2022. Det har satt sina spår. Deras förmåga att samarbeta och förstå hur arbetslivet fungerar är sämre än hos tidigare årskullar.

Orsaken är isoleringen och distanslivet som präglade de år då de borde ha lärt sig viktiga sociala färdigheter.

Det konstaterades vid pressträffen om satsningen "Green Skill" (grönt kunnande) i förra veckan, där delar av Vaseks kartläggning presenterades.

Förutom förväntade kompetenskrav, som förmågan att hantera branschens maskiner, eller inneha expertis inom det område arbetet gäller, efterlyser företag förmågan att fungera tillsammans med människor med olika bakgrund, och insikten om att allt arbete inte kan skötas på distans.

Att pandemiåren på många sätt påverkade de unga som då gick i högstadiet, eller studerade på andra och tredje stadiet, har kartlagts i olika studier.

Nedstängningen, isoleringen och distansarbetet förändrade de sociala mönstren för oss alla. Men de unga var i en väldigt formativ ålder. Många fick egentligen ingen annan erfarenhet av vad vuxenlivet är än att man sitter ensam i sitt rum, och träffar människor endast över en datorskärm.

Vi som varit i arbetslivet före pandemiåren insåg att mycket kan skötas på distans. Det finns till och med jobb som helt kan skötas på distans. Men de flesta arbeten måste göras i fysisk närvaro på en arbetsplats, i alla fall i viss utsträckning, och dessutom i fysisk närhet av andra människor.

Det ser ut som att många unga inte fått lära sig att jobbet är något man går till, konkret.

Att många dessutom verkar ha problem med att samarbeta med människor som inte liknar en själv kan säkert också tillskrivas de bubblor som sociala medier skapar runt oss.

Algoritmerna på plattformar som Tiktok, X och Youtube, matar oss med samma innehåll som vi sökt oss till från första början.

Unga lär sig inte att det finns människor som tänker och tycker annorlunda, som ser annorlunda ut och som beter sig på annat sätt än de själva. Eller så lär de sig att sådana människor måste undvikas.

Om du sedan förväntas arbeta i en grupp där människor inte beter sig som du, som inte ser ut som du, eller inte talar som du, då blir det svårt att trivas, att ta plats och att bidra till arbetet.

Pandemin har förändrat hur inte minst unga umgås. För somliga har den digitala interaktionen blivit det normala. Det kan leda till en osäkerhet när man ska träffa nya människor i verkliga livet.

Isoleringen kan också ha medfört att man inte upptäckt värdet av personliga möten, och till en oförmåga att skapa sociala band.

Man har lärt sig att samarbeta i projektgrupper online och att hålla presentationer digitalt, vilket är viktiga färdigheter i dagens arbetsliv, men som inte ersätter arbetet i en fysisk närvaro.

Effekterna varierar naturligtvis stort mellan individer. Vissa unga har inte påverkats nämnvärt, medan andra har lidit av minskad social interaktion. De kan behöva extra stöd för att bygga upp ett socialt självförtroende.