Anna Sourander: "Den finlandsvenska snuskulturen är missförstådd"

Den uppdaterade tobakslagen, som bara tillåter smakerna mint och mentol i nikotinpåsar, ligger nu hos social- och hälsovårdsutskottet och ska så småningom ut på en åtta veckor lång utlåtanderunda. Bild: Hedvig Sandell/arkiv

Visst skötte SFP snusskandalen klantigt. Men när tobakslagen nu görs om missar många vad de omtvistade smakerna egentligen handlar om.

Te, ingefära, trä och rosmarin är exempel på smaker som när de läggs i vita snuspåsar gör att påsen som läggs under läppen påminner om brunt snus, det vill säga det klassiska snuset med tobak. Under de snart 25 år som gått sedan snus förbjöds i Finland är det framför allt svenskt brunt snus som via smuggling nått den finländska användarskaran.

Undersökningar visar att det i hög grad är Oden's, ett snus som i Sverige klassas som skräpsnus, som dominerat den finländska marknaden. Oden's, som har en stark mintsmak, har varit populärt bland finskspråkiga. Bland finlandssvenskar är det däremot i hög grad klassiskt smakande snusmärken som ligger i topp.

Varför är detta intressant? Jo, för att informationen bidrar till att förklara den snusskandal som gjort att den nya tobakslagstiftningen som bland annat reglerar smaker för nikotinpåsar drar ut på tiden. President Alexander Stubb och ministern för social trygghet Sanni Grahn-Laasonen stoppade den ursprungliga lagen med hänvisning till att den "skulle kunna gynna ett enskilt företag". Att presidenten låter bli att stadfästa en lag är extremt sällsynt.

Den uppdaterade lagen, som bara tillåter smakerna mint och mentol i nikotinpåsarna, ska så småningom ut på en åtta veckor lång remissrunda. Tidigast i februari kan riksdagen enligt Social- och hälsovårdsministeriet behandla det nya lagförslaget. Orsaken till varför man överhuvudtaget vill begränsa smakerna är framför allt att ta bort smaker som tilltalar barn och unga.

Att lagen nu dröjer bottnar i kritikstormen som uppstod efter att det avslöjades att dåvarande SFP-ordförande och undervisningsminister Anna-Maja Henrikssons specialmedarbetare hade med sig en smaklista till förhandlingarna om den nya tobakslistan. Den smaklistan sammanföll med smakerna som Strengbergs Habit Factory i Jakobstad, Henrikssons hemstad, tillverkade.

Visst skulle Henriksson ha kunnat sköta situationen snyggare. Att sväva på svaret och till slut i praktiken tvingas erkänna att smakerna som SFP föreslog sammanfaller med Jakobstadsfabrikens var ingen bra taktik. Men det betyder inte att Henriksson faktiskt drog hemåt i smakförhandlingarna. Egentligen gjorde hon det SFP alltid gör – försvarar de finlandssvenska intressena. Smaklistan innehöll nämligen te, trä ingefära och rosmarin. De smaker finlandssvenska snusanvändare tagit till när vitt snus ersatt det klassiska bruna snuset.

Snus är starkt förknippat med den finlandssvenska kulturen och identiteten. Den slutsatsen har åtminstone forskaren Blanka Henriksson dragit. I en intervju för Yle berättar hon om sina insikter efter att ha studerat snusdebatten i Svenskfinland. En debatt som uppstod efter den uppmärksammade rättegången mot två brandmän från Jakobstad som åtalades för att ha smugglat in och sålt över 400 000 dosor snus.

Risken är att smugglingen av både brunt snus och vitt snus både fortsätter och ökar. Bild: Jonas Brunnström

Blanka Henrikssons analys är att det egentligen inte är snuset i sig som är det viktiga. Istället kom debatten att handla om identitet, om självaste finlandsvenskheten. Snuset blev en sak att samlas kring och fick nästan samma status som luciatraditionen. I dag är snuset inte lika viktigt, men visst spelar det fortfarande en särskild roll i den finlandssvenska kulturen.

Om endast mint och mentol tillåts i nikotinpåsarna innebär det att smugglingen av både brunt snus och vitt snus med förbjudna smaker fortsätter, vilket VBL och ÖT lyft fram i en tidigare ledare. Benägenheten att ta till smuggling är dessutom stor. Det visar Tullens färska siffror över ökad smuggling av bland annat snus. En förklaring till ökningen tros vara höjningen av tobaksskatten.

Det går alltså att diskutera huruvida det nya förslaget till tobakslag är vettigt vare sig ekonomiskt eller ur hälsoperspektiv. Det är också bekymmersamt att lagen, uppenbarligen på grund av omedvetenhet, förbjuder de smaker som gillas i finlandssvenska kretsar medan de i finska kretsar populära smakerna tillåts. Risken finns att ett sådant förfarande eldar på både språkmotsättningar och polarisering.

Nuvarande regering har som mål att högst fem procent av Finlands befolkning röker eller använder andra nikotinprodukter 2030. Att nikotinpåsarna blir en del av tobakslagen samtidigt som smakerna begränsas är en del av strategin för att nå målet.

Självklart är det bra att försöka komma åt någonting, i detta fall användningen av nikotin i olika former, som är hälsovådligt. Men slutresultatet blir bäst om besluten grundas på en ordentlig insikt i problematiken.

Länkar och bakgrund:

Artikel i HBL om att riksdagsledamöter vill se nya ändringar i tobakslagen

Analys av snusanvändningen i Finland i PopNAd

Svenska Yles intervju med forskare Blanka Henriksson

Ledare i VBL och ÖT: Nya nikotinpolitiken är inte ett henrikssonskt hyss